Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flundrorna och ålarne, som merändels lefva på hafvets botten
eller gömma sig i gyttjan, är den deremot reducerad till en
obetydlig storlek eller saknas till och med helt och hållet, ty
naturen är hushållsaktig med sina gåfvor och skänker intet
djur något onyttigt organ. En ännu oupplöst gåta erbjuder
oss emellertid den talrika makrillfamiljen, inom hvilken arter,
som likna hvarandra så nära, att de blott med svårighet kunna
skiljas, än hafva en simblåsa och dertill en sådan af betydlig
utsträckning, än helt och hållet sakna detta organ. Så har
bland andra Medelhafvets colias (Scomber colias), som till det
yttre endast genom en lifligare färg skiljer sig ifrån den
vanliga makrillen, blifvit helt och hållet utan simblåsa, och äfven
uti Nya Hollands vatten, vid Cap och Newyork förekomma
scomberarter utan simblåsa — i sanning en högst märkvärdig
brist, hvartill vår okunnighet ännu ej kunnat upptäcka
orsaken.
Oaktadt fiskarne i allmänhet och i det oerhörda flertalet
af fall alldeles icke bekymra sig om sin afföda, förekomma
dock hos några arter redan spår af en högre instinkt och visa
oss hos dessa kallblodiga, torftigt utrustade djur den första
gryningen af den föräldrakärlek och omsorg, som hos fåglarne
och däggdjuren, ja till och med redan hos reptilierna och
insekterna ofta på ett så rörande sätt gifver sig tillkänna.
Den berömde ichthyologen och förnämste befordraren af
den konstmessiga fisk- och ostronodlingen herr Coste säger
oss, att han ofta beundrat staggen, under det denne lille fisk
varit sysselsatt med att bygga sitt näste. Sedan han
framskaffat det sannolikt af små grässtrån eller simmande blad
bestående materialet, betäcker han det med sand, hoplimmar
väggarne med en slemmig sekretion och sörjer för en passande
öppning. Sedan blifver han en modig och outtröttlig
försvarare för sina ägg och fördrifver med tänder och taggar alla
andra staggar, som vilja närma sig nästet. Är fienden
öfvermäktig, tager han sin tillflykt till list, skjuter hastigt fram,
låtsar med största ifver förfölja ett imaginärt byte och lyckas
ofta på detta sätt afleda fiendens uppmärksamhet från sitt
näste.
Om den vanliga stensimpan (Cottus gobio) så väl som om
sjuryggen (Cyclopterus lumpus) påstås äfvenledes att hannen
bevakar de befruktade äggen med samma faderliga omsorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
