Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reptilierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en förmåga, som ännu mera ökas genom kotornas stora
förskjutbarhet. Mellan bukhudens sköldar och dessa af ben
danade häfstänger förlöpa talrika starka muskler dels från sköld
till sköld, dels från refben till refben eller från de förra till
de sednare, och sålunda blifver det lätt begripligt huru djuret
med en sådan mängd af stödjepunkter och motoriska
fiberbildningar raskt kan glida fram på släta marken, arbeta sig
upp på trädstammarnes skrofliga bark och till och med
slingra sig från den ena grenen till den andra, ty ofta är den
obetydligaste hållpunkt tillräcklig för att ormen må kunna
utsträcka kroppen fotsvidt i luften och sålunda komma till
närmaste fasta föremål. Ormen saknar alltså icke de honom
förnekade benen, som vid krypning genom det täta busksnåret
eller det affallna löfvet tvärtom till och med skulle varit
honom till stort hinder.
Hos alla reptilier, som äro försedda med ben, finna vi
dessa organer på ett beundransvärdt sätt lämpade efter det
olika lefnadssättet. Hos landsköldpaddorna äro fötterna
klumpfotartadt sammanvuxna ända ned till de orörliga tårna, men
dessa korta, med trubbiga naglar försedda stumpar äro
tillräckliga för deras långsamma rörelser, under det viga, för raskt
lopp egnade ben skulle varit öfverflödiga för dessa väl
bepansrade, af en lätt åtkomlig vegetabilisk föda lefvande varelser.
Hos hafssköldpaddorna äro deremot fötterna högst
ändamålsenligt omskapade till fenformiga åror, och då den största
ansträngningen vid simning tillfaller frambenen, äro dessa vida
kraftigare och minst en gång till så långa som bakbenen.
Hos kärrsköldpaddorna, hvilka stå midtemellan
landsköldpaddorna och de fullkomligt aquatiska hafs- och
flodsköldpaddorna, äro slutligen de rörliga tårna försedda med tydlig
simhud och långa, spetsiga naglar, så att de kunna röra sig
mycket snabbare än de förra på torra landet och derjemte äfven
simma med stor raskhet. Allt eftersom de till sitt lefnadssätt
mera närma sig landet eller vattnet, är simhuden mellan tårna
mer eller mindre utbildad, ty hos sådana, som företrädesvis
uppehålla sig vid lagunernas stränder, inskränker den sig till
den första tåleden, under det den hos sådana, som sällan lemna
vattnet, understundom räcker ända till spetsen af naglarne.
Man behöfver sålunda blott betrakta en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
