Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reptilierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sig tillbaka för några ögonblick — men sedan kom hon
åter ilande till stället med nytt raseri och piskade vattnet till
en upprörd massa af vågor. Äfven här visade sig alltså
moderskärleken i all sin ömhet.
Den vanliga leguanen hyser en stor tillgifvenhet för sin
ledsagarinna genom lifvet, ty oaktadt han annars visar en
ytterst fridsam natur, utvecklar han dock den mest hårdnackade
stridslust, när det gäller att försvara henne.
Krokodilen, hvars rykte annars är så dåligt det möjligen
kan vara, låter tämja sig under fångenskapen och har ett
minne för visade välgerningar. När ett af dessa djur, som
kommit löst ur ett menageri, för några år sedan till stor
öfverraskning för invånarne i Heidelberg plötsligt visade sig i
den annars blott af oskyldiga fiskar och grodor befolkade
Neckars vatten och snart derefter åter blef fångadt, utan att hafva
åstadkommit någon olycka, uttryckte det en liflig glädje, när
det fick återse sin väktare.
Oaktadt reptilierna hafva en vidsträckt utbredning mot
norr och söder, äro de dock företrädesvis hemma uti de
tropiska länderna, emedan de blott med svårighet kunna fördraga
kölden. Voro de liksom fåglarne försedda med vingar, skulle
våra ormar, ödlor, grodor och paddor utan tvifvel begagna
dem och uppsöka ett angenämare klimat, när höstens nattköld
betäcker fälten med sin hvita rimfrost — men äfven utan
vingar veta de att skydda sig och draga sig tillbaka uti remnor
och hålor, der de skyddade för kölden falla uti en djup
förstelning, ur hvilken först den varmare vårsolen åter väcker dem.
De oriktigt så kallade "blindormarne", hvilka se rätt väl
med sina två särdeles nätta ögon, gräfva sig formliga
vinterqvarter, som bestå af en trettio till trettiosex tum lång
stollgång med flera krökningar, hvilken de sent på hösten inifrån
igentäppa med gräs och jord. Närmast utgången ligga
ungarne, sedan allt större exemplar och längst bort i den lilla
obetydliga kammaren en gammal hanne eller hona. Alla äro
försjunkna i djup förstelning och ligga dels sammanrullade,
dels inslingrade i hvarandra, dels rakt utsträckta. Så finner
man tjugo, trettio stycken på samma ställe. Först under den
sista tiden har man erhållit några tillförlitliga underrättelser
om dessa fotlösa djurs märkvärdiga och mödosamma
gräfningsarbete. Med underbar skicklighet veta de att öfvervinna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
