- Project Runeberg -  Gud i naturen /
336

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jemförelsevis liten fot, så att dessa märkvärdiga icke flygande
fåglar kunna i snabbhet täfla med hästen på rännarebanan.

Hos vadfåglarne, som äfvenledes kunna löpa förträffligt,
äro benen ej så tjocka, men deras utomordentliga längd gör
dem särdeles lämpliga att gå med på gyttjig och sumpig mark
eller att vada med i grunda laguner och på den
öfversvämmade stranden. En större tjocklek skulle här varit fullkomligt
öfverflödig redan på den grund att de hafva en jemförelsevis
liten kropp att bära, och en kraftigare byggnad skulle här
blott kunnat vinnas genom en större tyngd, som dock varit
allt annat än på sin plats, der allt gick ut på att göra fågeln
så lätt och spenslig som möjligt. Derföre se vi också benen
högst ändamålsenligt infogade på midten af kroppen, hvilken
de följaktligen kunna bära utan stor ansträngning. Då de
derjemte blott äro fjäderklädda till midten af det merändels
ur bålen framskjutande skenbenet, kunna de så mycket bättre
vada långt ut i vattnet, helst de utspärrade långa tårna, som
ofta äfven äro kantade med flikar eller försedda med half och
hel simhud, hindra fågeln att sjunka alltför djupt ned uti den
eftergifvande gyttjan.

Ett högst märkvärdigt exempel på den omsorg, hvarmed
skaparen lämpat vadfåglarnes tåbildning efter hvarje särskild
arts egendomliga lefnadssätt, finna vi hos den sydamerikanska
Jassana, der de med sina ofantligt långa klor äro längre än
hela benet. På hård, torr mark synas de lika obeqväma som
lappländska skidor och skulle der äfven blifva fasthängande
öfverallt; och likväl finnes det ej någonting mera
ändamålsenligt, ty med dem vandrar fågeln lätt och säkert på jagt efter
vatteninsekter på kärrens och sjöarnes simmande växter eller
nymphæernas och nelumbiernas stora blad, utan att hysa den
ringaste fruktan för att hans rörliga underlag skall sjunka
under hans tyngd.

Liksom benen hos vadfåglarne särdeles förträffligt lämpa
sig för gång eller vadning, finna vi dem hos änderna,
lommarne och alkarne icke mindre ändamålsenligt inrättade för
simning. Tårna äro här förenade genom simhud för att bilda
en bred yta mot vattnet och benen korta och af kraftig
muskelbyggnad för att med desto större lätthet kunna framdrifva
kroppen i vattnet. Ju mera simskickligheten tilltager, desto
längre äro de fästade bakom midten af kroppen, så att alkarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free