Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De af små frön och korn lefvande fåglarne hafva vanligen en
tjock, kort, höghvälfd, kägelformig, rak näbb, men äfven hos
dem förekomma dock märkvärdiga afvikelser. Sålunda korsa
hvarandra hos krumsen (Loxia curvirostra) öfver- och
undernäbben med spetsarne, i det öfvernäbben kröker sig nedåt och
undernäbben uppåt, den ene förbi den andre. Med denna så
egendomligt byggda, skenbart missbildade näbb kunna fåglarne
lätt från fjällen lossa tall- och grankottarnes frön, som utgöra
deras mest omtyckta föda, så att äfven denna märkvärdiga
form alldeles icke är någon nyck af skaparen, utan motsvarar
ett bestämdt ändamål.
Hos insektätarne är näbben merändels lång och smal,
såsom t. ex. hos kolibris, hvilka dermed upphemta sitt rof ur
djupet af de rörformiga blomkronorna. Hos sådana åter, hvilka
liksom nattskäran eller nattsvalorna fånga afton- och
nattfjärilarne i flygten, är den kort och bred och klufven långt
bakom ögonen för att desto beqvämare kunna sluka det temligen
omfångsrika bytet. Hos de amerikanska maskplockarne finna
vi den tjock, ansvälld, vid spetsen plötsligen böjd och försedd
med en stark undernäbb för att dermed kunna sammantrycka
hornboskapens hud och uppäta de utklämda brömslarverna.
Den abyssiniske maskplockaren är en karavanernas beständige
följeslagare och befriar på detta sätt kamelerna från den på
dem sittande ohyran. Sålunda skulle vi, om vi ville genomgå
alla fågelslägten från strutsen till gärdsmygen, öfverallt finna
en lycklig öfverensstämmelse mellan deras näbb och deras
lefnadssätt.
Vi veta redan hvilka utmärkta tjenster tungan gör
flamingon vid fångandet af vattenmaskarne, men hos många
insektätande fåglar är den icke mindre ändamålsenligt bildad för
bytets uppsnappande, innan det ännu kan uppnå sitt säkra
gömställe.
Förmedelst de fjederartadt elastiska hornen på tungbenet,
som under hufvudsvålen sträcka sig öfver hela hjernskålen,
framkasta hackspettarne sålunda sin långt utsträckbara,
maskformiga tunga så blixtsnabbt att de larver, efter hvilka hon
måttar, icke hafva tid att gömma sig, och för att ännu mera
öka detta organs verksamhet, är det vid spetsen hornartadt
och besatt med hullingar. Man inser lätt att den af ett sådant
vapen träffade insekten lika säkert är utan räddning förlorad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
