Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dufvorna inträder vid tiden för ungarnes utkrypning ur äggen
en ganska betydlig utveckling af körtelapparaten vid kräfvan,
så att den då afsöndrar en grötartad massa, hvilken användes
till föda åt ungarne och påminner om mjölkkörtlarnes
funktioner hos däggdjuren.
På fågelmagens energi lemna oss strutsen och lammgamen
högst märkvärdiga exempel. Den förre är icke mindre utmärkt
genom sin glupskhet än genom sin digestionskraft, hvaraf han
också var i stort behof för att ur akasiernas torra qvistar
eller ökenbuskarnes hårda blad kunna utdraga de i dem
innehållna näringsämnena. Innehållet i lammgamens mage väcker
icke sällan vår förvåning och öfverträffar all den erfarenhet,
man samlat om glupskheten och digestionskraften hos liknande
europeiska fåglar. Så innehöll en gammage det stora
höftbenet af en ko, ett 6 1/2 tum långt skenben af en alpget, ett till
hälften digereradt stycke af ett alpgetsrefben, många små ben,
hår och klorna af en orre. Magsaften sönderdelar benen lager
efter lager för att ur dem utdraga det närande geléet, under
det de oorganiska, söndersmulande delarne bortgå. "Naturen
har", säger Tschudi, "med vist förutseende genom denna
organisation utomordentligt inskränkt lammgamens skadlighet. Ty
måste hans stora behof af föda nödvändigt tillfredsställas blott
med köttmassor, så skulle fågeln ofta vara nära hungersdöden
eller också måste hans oupphörliga jagter så småningom utrota
allt villebråd på högalperna. Magsaftens sönderdelande kraft
är så stor, att den till och med upplöser de tjocka klöfvarne
på kalfvar och kor samt äfven efter djurets död fortsätter sitt
arbete."
Sålunda finna vi denna inrättning lika förträfflig och
välgörande i afseende på lammgamen sjelf, som den honom till
föda anvisade djurverlden, och beundra huru roffågelns existens
planmessigt ingriper uti de varelsers sfer, som äro bestämda att
tjena honom till lifsuppehälle. Han skulle vara de högre
alpregionernas herrskare, men icke ödeläggare, han skulle lefva,
men icke genom sin omättliga rofgirighet sätta andra
djurarters tillvaro i fara och derigenom bereda sin egen undergång.
Hvad fåglarnes sinnen beträffar, är känseln hos dem blott
i ringa grad utbildad, hvilket man också har skäl att vänta
hos djur, som äro beklädda med en tjock fjäderdrägt. Äfven
deras smak tyckes stå på samma låga utvecklingsgrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
