Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomvädra djupens atmosfer. Med sammanlagda vingar nedfaller
gamen plötsligt på dem bakifrån i sned linea. Det finnes ej
mera någon flykt eller något gömställe, de äro förlorade,
innan de ännu hunnit tänka på sin räddning, och följa
sprattlande den triumferande röfvaren i luften!
I långt mera än 7000 arter förbredda öfver alla zoner,
länder och haf samt af den mest olika storlek och lefnadssätt
bilda fåglarne ett af de vigtigaste hjulen uti den organiska
skapelsens urverk.
Man skulle kunna kalla dem själen uti skogen,
trädgårdarne och ängarne eller säga dem vara födda till deras
skyddare och vårdare, ty oaktadt de förtära mången frukt och
sädeskorn och så tillvida stå i ett fiendtligt förhållande till
växterna, ersätta de dock denna skada genom en långt
öfvervägande nytta. Huru dyster skulle ej anblicken af lunden vara,
om icke de genom sina outtröttliga insektsjagter beskyddade
dess löf och blommor! Huru ensam och ödslig skulle den ej
synas oss, om icke fåglarne gåfvo lif åt dess trädkronor! Huru
dödt och dystert låge ej landskapet till och med i sitt
skönaste vårsmycke, om det saknade de älskliga sångarnes stämmor,
hvilkas luftiga chor med klart ljudande sång firar naturens
vaknande fägring!
Men de äro äfven den lifgifvande principen på de af
vinden omsusade stränderna, de ensamma klippholmarne och det
öppna hafvets ödsliga nejder. Harmoniskt förmäler sig
måsarnes halft skrattande, halft klagande skrik med den dånande
bränningen, som utan rast och hvila kämpar emot Norriges
branta klippkuster, och majestätiska äro fågelmolnen på Sanct
Kilda, som fjerran från allt land höjer sin kala hjessa 1400 fot
högt öfver det Atlantiska hafvets spegel. Från randen af den
tvärbranta afgrunden njuter man en utsigt, som öfverträffar
alla föreställningar, hvilka man kunnat göra sig om en vild
och brant, af oändliga fågelsvärmar uppfylld hafsstrands
storartade prakt. Långt ned i djupet ser man bränningen svalla
upp emot den svarta klippgrunden och öfverdraga dess fot
med breda lager af snöhvitt skum. På många ställen
försvinner klippan under myriader kläckande sjöfåglar, luften är
uppfylld af deras skrikande legioner och vattnets yta hvimlar, så
långt ögat når, af deras dykande och simmande skaror. Hvarje
högre liggande afsats på klippan är tätt besatt med tretåiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
