- Project Runeberg -  Gud i naturen /
350

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men vid Bergamo, Verona, Chiavenna och Brescia flera
millioner sångare och det till största delen djur, hvilka hos oss
ingen gör något ondt, utan hvilka man för deras herrliga sång
snarare skyddar. Derföre är också Italien, musikens och
sångens land, så ytterst fattigt på sångfåglar. — Huru
ofördelaktigt detta allmänna och storartade slagtande måste inverka på
folkkarakteren, erfar man snart nog, när man betraktar det
omenskliga djurplågeri, som förekommer öfverallt uti Italien,
och derjemte tänker på det blomstrande banditväsendet!"
Dåliga regeringar skapa dåliga seder, och sålunda vilja vi hoppas
att med den italienska enhetens utbildning och liberala
institutioners införande äfven ett menskligare sinnelag skall vakna
hos italienarne, så att näktergalen sedan kan ostörd sjunga uti
Ausoniens lagerlundar.

Oaktadt de flesta fåglarne kunna med lätta vingar undfly
uti ett element, som är otillgängligt för de tyngre landtdjuren,
blifva de dock ofta öfverraskade af mårdar och vesslor, och
icke blott de flesta mindre kattarter, utan äfven lodjuret och
kuguaren trakta efter deras lif. Inom deras egen klass anställa
de med starka klor försedda roffåglarne jagt efter sina svagare
bröder, och äfven af reptilierna hafva de mycket att lida, ty
skallerormen låter, som bekant är, små fåglar väl smaka sig
och krokodilen bortsnappar mången sothöna, som sorglös
anförtrodde sig åt den förrädiska floden, utan att ana det deruti
gömda vidundret. Slutligen äro de icke ens säkra för
spindlarnes angrepp, ty den afskyvärde, svarthårige Mygale stjäl sig
med girig mordlust in uti den metallglänsande kolibrins näste
och frånröfvar det lilla älskliga djuret dess ungar. Framförallt
hotas fåglarnes ägg och värnlösa afföda, men för att skydda
dessa gaf dem försynen nästbyggnadens underbara drift och
det sjelfuppoffrande modets icke mindre underbara instinkt.

Valet af ställe för nästet är efter de särskilda behofven
och omständigheterna särdeles olika, men dock alltid sådant,
att för det ifrågavarande fallet ej någon bättre byggnadsplats
skulle kunnat väljas. I träd och buskar under löfvens skygd
bygga öfverallt ganska många fåglar sina nästen, och den lille
kolibrin hänger till och med icke sällan sin boning vid ett
ensamt blad. Invändigt är det tapetseradt med den finaste bomull
för att bädda riktigt mjukt åt de ytterst ömtåliga ungarne, som
mången gång knappt äro större an bin, men utvändigt är det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free