Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaf honom svåra hugg med näbben. Mannens belägenhet var
förfärlig. Han måste med hela sin kraft trycka sig emot
klippväggen och afvärja den gamla gamen, utan att kunna upptaga
bössan. Men hans utomordentliga själsnärvaro räddade honom
från en säker undergång. Med den ena handen rigtade han
bösspipan mot den på honom sjelf fasthängande fågelns bröst
samt spände hanen och tryckte af med de nakna tårna.
Gamen nedstörtade död bland klipporna.
Lika förfärlig var en ung sardinares belägenhet, då han i
sällskap med två bröder ville röfva ett lammgamsnäste på
bergen vid Eglenon. Hans bröder nedhissade honom öfver
klippväggen medelst ett tåg. Sväfvande öfver den oerhörda
afgrunden tager han de unga gamarne ur nästet — men i samma
ögonblick öfverfalla honom de båda gamle som furier. Med
sin sabel, som han oupphörligt svänger öfver hufvudet, håller
den unge sardinaren djuren ifrån kroppen på sig. Men
plötsligt känner han en stark skakning på sitt tåg och varseblifver
med förskräckelse att han under försvarets hetta hade med
sin sabel genomhuggit tåget till tre fjerdedelar. Hvarje
ögonblick kunna de öfriga tåtarne brista, hvarje rörelse slunga
honom ned i afgrunden. Långsamt och försigtigt blef han
uppdragen och räddad, men den tjugotvåårige ynglingens
korpsvarta hår hade under denna fruktansvärda halftimme blifvit
så hvitt, som om en lång följd af år blekt derpå.
Men icke blott bergens stora, starka roffåglar, utan äfven
många af de minsta och svagaste fåglarne utveckla ett
verkligt lejonmod, då det gäller att försvara deras dyrbara ungar.
Närmar sig en dristig flugsnappare kolibrins näste, så dröjer
den sednare intet ögonblick att inlåta sig i strid med den vida
starkare fienden. Den lille hjeltens mod tiodubblar hans
krafter, raskheten af hans angrepp förbryllar fienden och jagar
honom på flykten. Stolt vänder sedan den segerrike kolibrin
tillbaka till sina kära små och slår muntert med sina svirrande
vingar. Till och med den menniska, som vill beröfva honom
hans dyraste, flyger han i ansigtet, hvarvid hans långa, som en
nål spetsiga näbb alls icke är något vapen att förakta.
Andra fåglar, som icke förlita sig på sin kroppsliga kraft,
söka genom en icke mindre beundransvärd list från sina små
afvända den hotande stormen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
