Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djurverlden dem underdånig. Gnagande och tuggande förtära de
rötter, trä, frukter och löf, simmande förfölja de hafvets fiskar,
flygande och bökande jaga de den genom luften sväfvande
insekten och den uti jordens mörka sköte gömda masken,
klättrande och springande, löpande och lurande bekriga de allt
hvad som bygger sitt näste i skogens träd eller gömmer sig
på ängarne och fälten.
Trots den stora öfverensstämmelsen uti deras inre
byggnad, förutsätter en så oerhörd olikhet uti lefnadssättet en
detsamma motsvarande olikhet uti den yttre byggnaden. Derföre
se vi också däggdjurens rörelseorganer på det mångfaldigaste
sätt modifierade, och dessa mångfaldiga ombildningar af delar,
som icke blott hos denna djurklass, utan äfven hos alla
ryggradsdjur allestädes äro anordnade efter samma grundidé,
under det dock deras former i öfverensstämmelse med det olika
lefnadssättet så betydligt afvika från hvarandra, äro väl egnade
att väcka vår högsta beundran. Huru förträfflig måste ej den
första anläggningen vara, som kunde på ett så fullkomligt sätt
lämpa sig för de mest olika rörelsearter, och huru lifligt blifva
vi ej öfvertygade om skapelseplanens enhet, när vi från de
uräldsta tider träffa samma grundtankar uti de mångfaldigaste
och ändamålsenligaste formskiljaktigheter! Då se vi klart och
tydligt att de alla framgått ur samma konstnärshand och alla
äro verk af en enda allsmäktig och allvis skapare.
Hvalarne behöfde naturligtvis i sitt flytande element ingen
med fingrar försedd hand och inga starka bakben. En
mäktig stjert, som raskt framdrifver den ofta gigantiska kroppen
genom vågorna, i det den vexelvis slår upp- och nedåt,
intager här de bristande bakre extremiteternas plats, under det
de främre äro ombildade till de stora bröstfenorna, hvilka
egentligen tjenstgöra såsom åror, men äfven begagnas till
ledning och skydd för den hjelpbehöfvande ungen.
Den anatomiska strukturen hos dessa kraftiga fenor, som
till det yttre äro så olika menniskoarmen, visar oss dock vid
närmare undersökning samma grundbyggnad, alldenstund deras
skelett äfvenledes består af ett skulderblad, en öfverarm, två
underarmsben och fem ledade fingrar. Men den öfre
extremiteten, som hos menniskan i alla sina delar rör sig fullkomligt
fritt, är här fastkedjad vid bålen ända till handleden, och den
med fingrar försedda handen, som under den menskliga viljans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
