- Project Runeberg -  Gud i naturen /
373

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åvägabringar, är derför vida större än den skada, han
anrättar på trädgårdsväxternas rötter. Visste landtmannen att
värdera sina verkliga vänner, skulle han snarare taga mullvaden
i sitt beskydd än obarmhertigt utrota honom, hvar han
möjligen kan påträffas.

Hos andra däggdjur, hvilka väl icke såsom mullvaden finna
sin föda under jorden, men dock helst bo uti underjordiska
hålor eller också gerna söka skydda sig för den förföljande
fienden genom att raskt gräfva sig in i jorden, finna vi
äfvenledes benen förträffligt lämpade för gräfning, dels genom sin
korthet och stora muskelkraft, dels genom de starka klor,
hvarmed de äro beväpnade; ty då försynen gaf ett djur en bestämd
instinkt, förlänade den det äfven de verktyg, som äro
nödvändiga till denna instinkts tillfredsställande.

Så vet bältan så raskt böka sig in i jorden, att hon
redan är till hälften försvunnen, innan man hinner ila till
stället till och med från ett obetydligt afstånd, och icke mindre
skickligt ingräfver sig den afrikanske myrkatten i den hårda
leran, så att den starkaste karl med all sin kraft ej mera kan
rycka ut honom, så snart han blott en gång fått hufvudet
eller framfötterna under jorden.

Gräfsvinet eller gräflingen begagnar de starka klorna på
sina framfötter till att gräfva sig långa gångar under jorden,
der han dock icke sällan förföljes af sin fiende taxhunden,
hvars korta, krokiga ben äfvenledes äro särdeles dugliga till
gräfning.

Ju längre benen äro i förhållande till den öfriga kroppen,
desto snabbare kunna äfven vid motsvarande styrka rörelserna
försiggå. Derföre finna vi också att de djur, som isynnerhet
utmärka sig uti att hoppa och springa, icke såsom vi trampa
med hela fotsålan, utan blott beröra marken med tåspetsarne,
hvarigenom de redan i och för sig smärta och likväl
muskelstarka benen vinna så mycket mera i längd och kunna taga
så mycket längre steg, utan att en större kraftansträngning
derigenom blifver nödvändig. Denna skapnad hafva hjortarne
och hästslägtena att tacka icke blott för sina formers elegans,
utan äfven för sin förvånande snabbhet. Den engelske
kapplöpningshästen Sterling tillryggade 52 1/2 fot på en sekund och
lopp alltså snabbare än stormvinden brusar fram eller ett skepp
med fulla segel genomskär de skummande vågorna. Men trots

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free