Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna fabelaktiga springkraft blef dock Sterling öfverträffad af
Eclipse, som på en sekund genomflög en sträcka af 58 fot.
Nästan alltid genomlopp han rännarebanan ensam, ty hans
blotta uppträdande bortskrämde alla medtäflare, alldenstund
han i andra hvarfvet hann fram till målet, innan de bästa
springarne tillryggalagt halfva banan. "Veni, vidi, vici" hade
han med större skäl än Caesar kunnat säga.
Mindre snabba äro de gröfre byggda oxarne, oaktadt
äfven de, isynnerhet i det vilda eller förvildade tillståndet,
utveckla en betydlig snabbhet, och hos den äfvenledes på tårna
gående elefanten, som aldrig saknar föda i skogarne och ej
behöfver frukta något af vildmarkens djur, träder rörelsernas
raskhet ännu mera tillbaka för behofvet af stöd för kroppen.
Här äro benens och fötternas jemförelsevis korta och grofva
delar mera pelarformigt anordnade, så att benknotorna mera
hvila på hvarandra och alltså erfordra mindre muskelkraft för
att bibehållas i sitt läge — en skapnad, som naturligtvis är
högst ändamålsenlig för uppbärandet af en kropp af hundra
centners tyngd.
Derjemte äro dessa till utseendet så klumpiga pelare dock
så böjliga, att elefanten med deras hjelp äfven kan hjelpa sig
fram i bergstrakter. På Ceylon finnes sålunda ingen höjd,
som är honom otillgänglig, ty till och med på den branta
Adams-Pik träffar man hans spår.
Kommer han till en afsats, som är så brant, att han ej
kan stiga ned raka vägen, så faller han på knä tätt vid
randen och stöder dervid bröstet emot marken. Sedan
utsträcker han försigtigt den ena framfoten, och om denna ej finner
någon säker stödjepunkt, förskaffar den sig snart en sådan
antingen genom att tilltrampa eller undanskrapa jorden, allt
eftersom densamma är fuktig eller torr. Derefter utsträckes den
andra framfoten på samma sätt något framför den första, och
sedan nu äfven denna skaffat sig en säker stödjepunkt, kan
den första ånyo rycka längre nedåt. Försigtigt framsträckes
nu äfven den ena bakfoten efter den andra för att intaga de
stödjepunkter, som framfötterna beredt för dem, och på detta
sätt går det småningom framåt i sned rigtning, tills slutligen
elefanten står vid afsatsens fot.
Belastad med en Howdah och några deruti sittande
personer, förmår den kloke elefanten på detta sätt klättra utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
