Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven hos de öfriga vattendjuren ar svansen ett mycket
vigtigt rörelseverktyg. Den vanliga utterns och näbbdjurets
kraftiga svans, hvilken uppnår kroppens halfva längd,
äfvensom bäfverns breda, plattryckta, med stora fjäll besatta svans,
om hvilken man diktat den fabeln att den af djuret begagnas
såsom murslef vid dess märkvärdiga byggnadsarbeten,
understödjer väsendtligt dessa vattendjurs simrörelser, och oaktadt
bakbenen hos skälarne måste betraktas såsom de förnämsta
årorna, underlättas dock deras verksamhet ganska betydligt
genom svansens styrande kraft.
Äfven hos många däggdjur, som äro utmärkta genom sin
förmåga att göra långa hopp, tjenstgör en kraftigt utvecklad
svans såsom ett förträffligt luftstyre. Detta är omisskänneligen
ändamålet med ekorrens stora, buskiga svans, som vid hopp
nedåt dessutom äfven skall minska fallets intensitet, äfvensom
med springråttornas långa, vid roten korthåriga, men med en
yfvig, qvastlik ända försedda svans, hvilken icke blott tjenar
dessa snabbt hoppande djur till stöd, utan äfven bestämmer
rigtningen af deras väldiga språng.
Den afrikanske phatagin (Manis macroura) betjenar sig af
sin kroppslängden två gånger öfverträffande och rundtomkring
med fjäll betäckta svans till att vid sin sammanrullning slå
den upp till skydd öfver det inböjda hufvudet, nacken och
ryggen, och den ostindiske pangolin kan upplyfta sig nästan
lodrätt och på detta sätt vinna ett vidsträcktare synfält genom
att stödja sig på sina bakben och sin kortare, men bredare
svans, hvars kotor äro vida större än ryggkotorna.
Hos den store myrsloken, denne äkte skogsvagabond, som
trots sina väldiga klor hvarken har någon håla eller något
bestämdt läger, tjenar den oerhörda, långhåriga svansen det föga
omtänksamma djuret till betäckning mot den kyliga natten eller
skydd mot regntidens oändliga skurar, under det de mindre
myrslokarne, som likaledes bebo Brasiliens och Guianas
skogar, men icke såsom den förre ständigt vistas på marken, utan
hufvudsakligen trakta efter de hufvudstora myrnästena i träden,
äro, såsom vi redan nämnt, försedda med en lång, korthårig,
vid ändan naken slingersvans, som naturligtvis för dem
betydligt underlättar uppsökandet af deras föda. Denna svansens
betydliga, men så ytterst ändamålsenliga olikhet hos så nära
beslägtade djur är i sanning ett vackert exempel på skaparens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
