Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannheims sommar. I öfverensstämmelse med årstidernas vexling
förändras äfven de nordiska djurens hårbeklädnad. Om
vintern erhålla de ett tätare och längre hår till bättre skydd mot
den isande kölden, men om sommaren, då den tjocka pelsen
skulle blifva dem en tryckande börda, lemnar den rum för en
lättare beklädnad. Så drager försynen omsorg för den
nordiska vinterns barn; men äfven färgens inflytande vet den att
använda till deras fördel, ty med vinterns inträdande visar sig
den om sommaren gråbruna renen i en hvit drägt och hvita
blifva äfven hararne och räfvarne. Sjelfva ekorren, som i
skogsregionen ej är utsatt för någon så bitande köld, utbyter sin
rostbruna pels mot en ljusgrå klädning.
Som vi veta, är hvitt den färg, hvilken långsammast
utstrålar den derunder befintliga kroppens värme, och derför
äfven den mest passande för de högre breddgradernas vinter. Af
denna orsak är den äfven förherrskande hos de sjöfåglar, som
fått sig polartrakterna bestämda till stadigvarande hemvist.
Deras fjädrar täfla sålunda med den snö, som betäcker dessa
ogästvänliga zoners ödemarker, eller med skummet af de
vågor, som bryta sig mot de klippholmar, hvilkas af vinden
omsusade hjessor dessa fåglar skrikande kringsvärma.
Så olika som däggdjurens sätt att föda sig är äfven deras
ätverktyg. I stället för att sluka hajar, söndermala delfiner
eller efter ridderlig kamp såsom segerlön nedsvälja svärd- och
sågfiskar, lefva märkvärdigt nog hvalarne, den organiska
skapelsens kolosser, blott af hafvets minsta djur — crustaceer,
pteropoder, medusor och andra det salta vattnets småkräk.
Man tänke sig huru många millioners millioner sådana det
erfordras till att underhålla en sådan jättekropp, som med hvarje
hjertslag framdrifver hela tunnor blod i väldiga strömmar
genom mer än manstjocka pulsådror. Tänder skulle ej varit
tillräckliga dertill, och derför har försynen dragit försorg om en
gigantisk fångapparat, som består af flera hundrade barder
eller stora hornlameller, hvilka liksom tänderna uti en kam
äro uppradade på båda sidor af öfverkäken och inåt bilda en
formlig skog af fibrer. När hvalen uppspärrar sitt jättegap
och sedan åter utstöter den slukade oceanen mellan barderna,
blifva de fångade djuren i tusental hängande liksom i ett nät
och sedan under medverkan af den ofta aderton fot långa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
