Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nätmagen, en genom upphöjda veck nät- eller gallerformigt
bildad mage, i hvilken det blifver mera uppmjukadt. Sedan
det nu blifvit underkastadt en så att säga blott tillfällig
digestion, drifves det genom ett slags normal kräkning genom
matstrupen åter upp i munnen, tuggas der ännu en gång och
kommer derefter ur matstrupen mellan tvänne, en ränna
bildande veck raka vägen förbi den andra magen in uti den
tredje med bladlika veck besatta, ur hvilken födan slutligen
nedföres uti löpet eller egentliga magen för att fullkomligt
digereras.
Hos kamelen finnes blott en tredubbel mage, men
deremot förmår detta organ en längre tid förvara ett vattenförråd
i de stora celler, som icke blott finnas i nätmagen, utan äfven
i en blindsäck på vommen. Genom denna egendomliga
skapnad sättes kamelen i stånd att hela dagar genomströfva de
vattentomma sandöknarne utan att dricka och göra orientens
nomader och handelsmän dessa oumbärliga tjenster, som han
har att tacka för den hedrande titeln af "öknens skepp". Vore
hans mage sådan som hästens, skulle enligt all sannolikhet
hela norra Afrikas och Syriens karavanhandel aldrig någonsin
kunnat komma till stånd, och derpå beror dock välståndet uti
dessa ej obetydliga delar af jordytan. Så står kamelens
struktur i ett intimt förhållande icke blott till hans egna behof,
utan äfven till menniskans, sorn begagnar sig af hans tjenster,
och ingenting ligger väl närmare till hands än den tanken, att
hela detta ökenlif, hvars olika delar så harmoniskt ingripa i
hvarandra, är bildadt efter en stor, sammanhängande plan.
Betrakta vi tungans byggnad hos däggdjuren, så finna vi
äfven detta organ allt efter behofvet på ett ganska
mångfaldigt sätt modifieradt. Det sätt, hvarpå myrsloken begagnar
sig af tungan till fångande af sin egendomliga föda, hafva vi
redan beskrifvit, men äfven de öfriga af myror lefvande
djuren, de asiatiska maniderna, de amerikanska bältorna och det
australiska piggsvinet, äro på samma sätt utrustade. Den
afrikanske myrkatten utsträcker en mycket lång, spetsig tunga och
lägger den på en myrstack, på det att djuren skola krypa på
densamma och blifva sittande uti det klibbiga slemmet på
henne. Så snart en temligen stor mängd krupit upp derpå,
drager han tungan tillbaka och slukar välbehagligt den
fångade skaran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
