- Project Runeberg -  Gud i naturen /
393

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Inom alla verldsdelar motsvarar sålunda samma
egendomliga tungbildning ett liknande lefnadssätt, och då i alla dessa
fall organets klibbighet är ett af hufvudvilkoren för fångsten,
så se vi öfverallt försynen hafva sörjt för detta ändamål
genom en betydlig slemafsöndrande körtelapparat. Under den
långa tungans retraktionsmuskler ligga hos det borstbeklädda
piggsvinet två oerhörda körtlar, och den indiske pangolins
tunga är vid roten omgifven af en körtel nästan lika lång som
halsen. Från denna löper en gång till två andra körtlar vid
svalget, hvilkas afsöndring äfvenledes utan tvifvel tjenar till att
göra fångorganet klibbigt.

Äfven den vackre giraffen är försedd med en mycket
utsträckbar, svartaktig tunga, men likväl till ett helt annat
ändamål, i det han betjenar sig af densamma till att i en väldig
höjd omslingra och i munnen indraga löfvet på mimosan,
hvaraf han hufvudsakligen lefver. För att bättre kunna gripa om
de små grenarne är den skroflig som en rasp, under det ett
slemmigt öfverdrag såsom hos myrslokarne skulle varit
särdeles hinderligt för dess verksamhet.

Till sugning är väl tungan alltid behjelplig hos de nyfödda
däggdjuren, men hos åtskilliga flädermöss, såsom t. ex. den
kända vampyren, finna vi den isynnerhet utbildad dertill. Här
är den mycket smal, lång och utsträckbar, nästan som hos
myrslokarne, samt på sin främre tredjedel besatt med vårtor,
hvilka sitta uti en halfcirkel och bilda en sugtratt, som har
sin öppning framåt.

Sedan tänderna först bitit ett litet sår, sätter sig tungan
i förening med den muskulösa underläppen fast deromkring
och bildar ett fullständigt koppglas, som utpumpar den röda
strömmen kraftigt, men så omärkligt och varsamt, att den
bitne hästen eller oxen ej ens uppväckes ur sömnen deraf.
Ofta observerade prins Maximilian af Neuwied vid månsken
eller i skymningen, huru den enformigt bruna, fem tum långa
och med utbredda vingar 23 tum breda guandirun (Phyllostoma
hastatum
) i mängd kringfladdrade de betande lastdjuren med
starkt ljudande vingar. Djuren tycktes lugnt fördraga
omgifningen, men den följande morgonen fann man dem vanligen
betäckta med blod från skuldrorna ända ner på fötterna.

Hos andra tropiska flädermöss har den långa tungan en
hornartad spets och är liksom hos hackspettarne försedd med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free