- Project Runeberg -  Gud i naturen /
402

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flygande flädermus — hon vet alltid att undvika honom. Af
ugglorna, hvilka man anser för flädermössens farligaste fiender,
låta de åtminstone ej störa sig under flygten, ty dessa
långsamt flygande fåglar kunna ej fånga dem i luften. Det är
derföre falskt att flädermössen draga sig tillbaka, så snart
ugglorna uppträda, men af en hungrig uf torde de väl
understundom blifva öfverraskade i sina gömställen, alldenstund
bådadera bebo samma melankoliska orter — grottor, grafvar och
ruiner. Kattarne och vesslorna kunna blott fånga sådana, som
händelsevis hafva fallit ned på marken. Såsom flädermössens
hufvudfiende återstår alltså endast menniskan, som i stället för
att skona och skydda, obarmhertigt utrotar dessa djur, som ej
kunna ersättas genom någonting, men äro så ofantligt nyttiga,
emedan de hufvudsakligen lefva af nattinsekter, hvilka blott
förföljas af ett ringa antal fåglar.

Idisslarne (oxar, antiloper, hjortar), hvilkas fina kött så
mäktigt uppväcker rofdjurens mordlystnad, äro derföre också
af försynen begåfvade med särdeles verksamma försvarsmedel.
Utom sin stora snabbhet, hvarmed de undgå mången fara, äro
många af dem i stånd att mot det våldsamma angreppet sätta
ett icke mindre kraftigt motstånd. Deras hufvud är försedt
med spetsiga horn, medelst hvilka de starkaste bland dem icke
blott kunna afvärja fienden, utan äfven kasta honom högt i
luften och genomborra honom. Vår tama hornboskaps kraft
är mer än väl känd, men i vilda tillståndet äro dessa djur
långt mera fruktansvärda. Den hvite skottske uroxen, som
numera uti sitt nordiska fädernesland blott hålles i ett redan
halftamt tillstånd i några djurgårdar, sårar eller dödar dock
icke sällan sina väktare, så att man af denna orsak bannlyst
honom ur många parker, och den afrikanske eller ostindiske
buffeln är i sitt hemlands skogar icke mindre farlig än lejonet
eller tigern, som blott vågar smyga sig på den ensamma kon,
men aldrig har mod att angripa någon af dessa vilda tjurar,
äfven om han ser dem beta helt allena.

Följande beskrifning på en strid mellan en indisk tiger
och en tam buffel lemnar oss en särdeles åskådlig bild af den
fruktansvärda vapenkraft, hvarmed den sednare i sina horn
blifvit begåfvad. Dessa strider försiggå ungefär såsom
tjurfäktningarne i Spanien på en vidsträckt arena, hvilken
rundtomkring är till en ansenlig höjd infattad med tjocka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free