Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är betäckt från halsen ända till svansändan, så att rofdjuren
ej kunna göra dem något ondt, hvarken med klor eller tänder.
Den afrikanske, långsvansade myrkatten eller phatagin
förföljes oupphörligt af pantern, som utan möda upphinner honom,
emedan han ej är på långt när så snabb i loppet. I början
flyr han väl undan, men då han snart upphinnes och hvarken
hans klor eller käkar äro honom ett tillräckligt vapen mot
denne öfvermäktige fiende, så rullar han sig tillsamman och
lägger svansen under buken, så att spetsarne af hans fjäll
öfverallt vändas utåt. Den store katten vältrar honom sakta
med sina klor hit och dit, men sticker sig alltid, när han
griper hårdare uti, och är slutligen efter många fruktlösa
bemödanden tvungen att lemna honom i fred och ro.
Den ceyloniske pangolin skyddar sig på samma sätt för
de fiender, åt hvilka han annars till följd af sin långsamhet
skulle vara värnlöst öfverlemnad, och rullar sig så fast
tillsamman, att en mans krafter ej räcka till att besegra
motståndet.
Piggsvinet kan väl ej hoprulla sig så fullkomligt som vår
igelkott, men ersätter dock denna brist genom sina svartbruna,
med hvita ringar omgifna taggars betydligare storlek, hvilka
det uppreser som spanska ryttare åt alla sidor, så att det ej
är så lätt för något rofdjur att göra det någon skada.
Menniskan är sålunda nästan den ende fiende, som det behöfver
frukta. Men detta oaktadt åtnöjer det sig icke alltid med ett
passivt motstånd, ty när det drifves alltför mycket i trångmål,
störtar det med hela sin kraft emot sin plågoande och vänder
dervid alltid sidan till, för att på detta sätt angripa honom
med de starkaste och hvassaste taggarne. Icke desto mindre
jagas det ofta uti Barbariets sandiga trakter. Väl
upptrampade gångar och här och der kringströdda taggar (ty de
ombytas årligen) leda till hålan, som det gräfver sig i sanden.
Med dolkar och svärd gripa beduinerna sig an med att
utvidga öppningen, tills en missbelåten grymtning och det
egendomliga ljud, som det uppretade piggsvinet uppväcker vid
uppresandet af sina taggar, mana dem till försigtighet. Plötsligt
frambryter djuret ur hålet för att skyndsamt kasta sig in i
närmaste busksnår, men en väl rigtad dolkstöt sträcker det
till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
