Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos de på Perus högslätter kringströfvande vicunnas lefva
sex till femton honor under skydd och anförande af en enda
hanne. Denne håller sig alltid några steg bakom sina
samlade honor och bevakar dem med den största omsorg, under
det de i förlitande på den trogne väktaren lugnt beta. Vid
den ringaste fara varnar han genast genom ett gällt pip och
ett hastigt framspringande. Truppen förenar sig, vänder sina
hufvuden nyfiket åt den sida, hvarifrån faran hotar, närmar
sig ett par steg och vänder sig sedan plötsligt till flykt, som
i början verkställes långsamt, men sedan med den största
skyndsamhet. Den vakthafvande hannen håller sig alltid
några steg bakom och betäcker återtåget, hvarunder han flitigt
ser sig om efter förföljaren.
Äfven många apor låta bevaka sig, under det de plundra
plantagerna. Så anrätta de svarta babianerna stor skada i
trädgårdarne vid Godahoppsudden, i det de ofta komma i
skaror af flera hundrade, icke blott för att stilla den
ögonblickliga hungern, utan för att bortsläpa allt hvad de kunna.
Under det de rundtomkring trädgården utställda vakterna gifva
akt på menniskornas ankomst, ställa sig de andra i rak linea
omkring tio fot ifrån hvarandra, så att den ena kan kasta till
den andra den afplockade frukten. Kommer nu ingen, som
störer dessa trädgårdstjufvar vid deras arbete, så vandra
frukterna ur hand i hand, tills de slutligen blifvit bragta i
säkerhet på spetsen af ett berg. Kommer deremot en opåkallad
besökare, så låta skildtvakterna höra ett högt, gällt skrik,
hvarefter alla i stormande brådska ila sin väg, utan att vidare
se sig om efter frukterna.
Under samhällighetens skydd njuter Alpernas murmeldjur
sitt korta sommarlif på bergets högsta gräsfält. Med dagens
inbrott komma först de gamla ur hålorna, sträcka försigtigt
fram hufvudet, spana och lyssna, våga sig sedan långsamt fram
med hela kroppen, löpa några steg uppåt berget, sätta sig på
bakbenen och afbeta sedan en liten stund med otrolig
snabbhet det kortaste gräset. Snart derefter framsträcka äfven
ungarne sina hufvuden, hoppa ut, beta något litet, ligga hela
timmar i solen och leka muntert med hvarandra. Hvarje
ögonblick se de sig omkring och bevaka trakten med den största
uppmärksamhet. Det första murmeldjur, som märker
någonting misstänkt — en roffågel, räf eller menniska — piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
