Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ganska egendomligt skydd finner noshörningen uti
sällskapet af en fågel, maskplockaren, som gerna sätter sig på
hans öron för att plocka Oestruslarverna ur huden på honom.
Som man vet, är det oformliga djurets syn mycket svag och
genom det framför ögonen sittande hornet ännu mera inskränkt,
så att jägaren, när han går emot vinden, kan obemärkt närma
sig noshörningen ända till på några få stegs afstånd. Men
maskplockaren ser så mycket bättre, flyger tidigt upp, så snart
han ser någonting misstänkt komma smygande, och fäster
genom sitt skrik det svagsynta djurets uppmärksamhet på den
hotande faran.
De afrikanska bufflarne hafva äfvenledes sin egendomliga
skyddsande i Textor erythrorinchus (Scott). När de lugnt beta,
hoppar fågeln omkring på marken eller sitter på sin väns rygg
och plockar af honom insekter. Vid farans annalkande flyger
han upp. Buffeln upplyfter hufvudet för att se, hvad som kan
hafva förmått hans skyddsande till så plötslig flykt, och göres
derigenom icke sällan uppmärksam på det framsmygande
lejonet eller den icke mindre fruktansvärde jägaren.
De små aparterna uti Amerikas tropiska skogar söka gerna
sina starkare bröders skyddande sällskap och finna i deras
vänskapsfulla bistånd en ersättning för sin egen svaghet. De
små täcka samïris finna ett stort nöje uti att låta bära sig af
de större aporna och hänga sig fast på deras rygg. I början
söka dessa att kasta af sig den enträgna bördan, men då alla
bemödanden äro fruktlösa, finna de sig slutligen i sitt öde och
det mest vänskapsfulla förhållande eger till slut rum mellan
båda. Under den första tiden är saïmirin så misstänksam, att
hon icke ens lemnar sin utvalde väns rygg för att skaffa sig
föda, men snart blifver förhållandet så innerligt, att den starka,
när hon vill anträda en vandring eller märker någon fara i
antågande, först genom ett litet skrik kallar på sin svagare
vän, som kanhända just är ute på jagt efter insekter.
Ännu märkvärdigare är det oegennyttiga vänskapsband,
som icke sällan i trogen tillgifvenhet förenat med hvarandra
däggdjur, hörande till helt olika slägten. Så saknas det icke
exempel på att fångna lejon skonat lifvet på hundar, som
blifvit inkastade till dem i buren, och att den förtroligaste
vänskap uppstått emellan det starka och det svaga djuret. Ett
sådant par lefde för några år sedan som Damon och Pythias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
