- Project Runeberg -  Gud i naturen /
419

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uti zoologiska trädgården i Antwerpen, och det var intressant
att se huru den mäktige afrikanaren kastade sig på ryggen,
med sina oerhörda tassar slog omkull den lille hunden och
som en boll lekande kastade honom fram och tillbaka. Ofta
plågade den lille — ett riktigt bortskämdt barn — sin store
vän, som så lätt kunnat utblåsa hans svaga lifsgnista, utan att
dock någonsin reta honom till vrede. Sedermera kom paret
till London och dess sednare öden äro mig obekanta; men när
i början af detta århundrade en liten hund, som på samma
sätt i Tower varit, en lång tid inspärrad med ett lejon,
sjuknade och dog, ville det ensamma rofdjuret alls icke låta
trösta sig, utan försmådde all föda och följde snart sin lille
älskling i grafven.

Till och med den grymme tigerns bröst har någon gång
öppnat sig för vänskapen och förnummit känslor, som annars
äro hans stam så främmande. Kapten White fick i
Camborgen en tigrinna till skänks, till hvilken han hvarje dag lät
inkasta en hund, emedan dessa djur der äro mycket billiga.
Hunden insläpptes lefvande i buren (kaptenen hörde sannolikt
ej till föreningen mot djurplågeri), och sedan tigern en stund
lekt med honom liksom katten med råttan, blefvo hans ögon
gnistrande. Han rörde svansen hit och dit, grep sedan alltid
sitt byte om nacken, så att framtänderna afskuro halsartererna,
och gick derefter fram och tillbaka i buren, svängande med
svansen, under det han sög blodet ur den i hans gap
hängande hunden. En dag inkastades i buren en ej i något
afseende utmärkt ung hund, som genast började ett väldigt tjut
och anföll tigern med stort raseri, så snart han märkte sin
belägenhet. Han sprang upp på honom och bet honom i
nosen, så att den blödde. Hvem skulle icke nu väntat en snar
bestraffning!— men den lille hundens vanmäktiga raseri
tycktes bereda det väldiga rofdjuret ett nöje. All vrede försvann
ur dess uppsyn och det tog hundens ursinnighet för lek. Än
lade det sig i hela sin längd på den ena sidan, än kröp det
ihop som en sphinx och afvärjde med tassarne den förbittrade
hunden, tills han slutligen af trötthet upphörde att rasa. Nu
började tigern smeka honom och bemödade sig genom tusende
små konster att ingifva honom förtroende, hvilket också
lyckades, och snart derefter lågo de och sofvo bredvid hvarandra.
Från denna tid blefvo de oskiljaktiga vänner. Tigrinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free