- Project Runeberg -  Gud i naturen /
434

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemtade hon genast fram den ånyo och öppnade den knappt
tillslutna dörren. Hon hade alltså påtagligen insett att hon
egde mera kraft, när hon stod i samma höjd med rigeln, och
märkt att stolen var flyttbar.

När hon skulle äta något med gaffel eller sked, betedde
hon sig dervid något oskickligt, men förstod dock alltid
märkvärdigt väl att hjelpa sig. När de födoämnen, som lågo på
hennes tallrik, icke utan svårighet kunde föras uti skeden,
räckte hon denna åt grannen för att han skulle fylla
densamma. Hon drack äfven ganska skickligt ur ett glas, som hon
höll med båda händerna, och när hon en gång märkte att
glaset stod snedt, understödde hon det med handen på den
sidan, hvaråt det lutade. Då hon var mycket känslig för
kölden, gaf man henne ett täcke, i hvilket hon insvepte sig. Hvarje
dag utbreddes detta på en liten gräsplan i trädgården utanför
matsalen för att vädras. Efter måltiden, som hon vanligen
intog vid taffeln, gick hon ned i trädgården, tog täcket på sina
axlar och bar det till en betjent, på hvilkens armar hon sedan
uppklättrade för att af honom låta bära sig till sin sofplats.
En gång hade man hängt täcket på ett fönster, men från
matsalen märkte apan genast att det icke låg på sin plats. Hon
sökte det då öfverallt, upptäckte det slutligen och bar det
sedan som vanligt till betjenten.

Äfven gibbons äro mycket intelligenta djur. Om en
siamang, som en tid var Bennets reskamrat, berättar oss denne
naturforskare: "särdeles gerna uppehöll hon sig vid bläckhornet
och sög på pennan, men icke såsom skriftställarne väl pläga
göra, för att befordra den hämmade tankeflodens lopp, utan
för att njuta saften, hvars smak var henne angenäm. Äfven
på min tvål var hon mycket begifven, och mera än en gång
höll jag en straffpredikan för henne för det hon plundrat min
kommod. En morgon, då jag i min kajuta var sysselsatt med
att skrifva, såg jag henne just i begrepp att begå en dylik
stöld och observerade henne genom att gång efter annan kasta
en sidoblick på henne, utan att hon märkte det. Jag låtsade
skrifva, och då hon trodde mig vara sysselsatt, tog hon tvålen
och gick varsamt bort med densamma. Sedan hon
tillryggalagt kajutans halfva längd, sade jag några ord, men lugnt för
att icke förskräcka henne, och utan att se på henne. Genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free