Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick hon tillbaka och lade tvålen på kommoden, i synbart
medvetande af sin förbrytelse."
Till och med de smutsiga babianerna, hvilkas hufvud
mycket liknar hundens, utmärka sig genom sin klokhet. Så hållas
unga chacmas vid Cap ganska ofta såsom husdjur och förrätta
der många tjenster, som ingen hund skulle kunna utföra. Här
är det en smed, som låter en chacma draga sin blåsbälg, der
en landtman, som anförtror henne att köra sina oxar. Gå
dragarne öfver en bäck, springer apan genast upp på den ene
oxens rygg och blifver sittande der, tills hon icke mer
behöfver frukta vattnet, hvilket hon lika litet älskar som katten.
Alla andra däggdjur, sjelfva orangen och elefanten
knappast undantagna, öfverträffar hunden i förstånd, liksom ej
något annat kan mäta sig med honom i tillgifvenhet för
menniskan. Man skulle kunna fylla en hel bok med authentiska
exempel på hans minne och omdömesförmåga; men några få
torde dock vara nog till att rättfärdiga det beröm för klokhet,
som han i så riklig grad förtjenar.
Intet djur har så uttrycksfulla åtbörder som hunden. Hans
skall är helt olika, när en främmande närmar sig huset, när
han förföljer ett villebråd, när han blifver retad till vrede, när
han yttrar sin glädje, när hans herre återkommer eller när
han erhåller tillåtelse att åtfölja honom på en spatsertur. Har
han gjort någonting, hvarför han tror sig blifva straffad, så
lyssnar han ängsligt på sin herres ord och söker obemärkt
smyga sig bort eller gömma sig för att undgå den fruktade
agan.
Han skiljer lätt menniskor på klädedrägten och skäller
ofta blott på tiggaren, under det han låter den välklädde lugnt
passera. Husfolket och sin herres värmer lärer han snart känna
och visar dem vänskap. Han har ett särdeles förträffligt minne
för välgerningar och förnärmelser.
År 1789 strandade ett skepp vid Yarmouth och blott en
stor hund räddade sig med kaptenens plånbok i munnen. Denna
ville han emellertid ej lemna åt någon, förr än slutligen en
välklädd man ådrog sig hans uppmärksamhet. Han sprang nu
upp på denne och lemnade honom plånboken, vände sedan
tillbaka till stranden och sökte att hopsamla allt, som blifvit
drifvet i land från det strandade skeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
