Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1760 sof i Hammersmith en man i sin båt och hade
sin hund med sig. Båten rycktes lös från sitt ankare och blef
af floden neddrifven under ett stort fartyg. Genast fattade
hunden sin herre i rockkragen och väckte honom i rätta
ögonblicket, så att han kunde rädda sig.
Uti förstaden S:t Germain i Paris ville år 1782 en
förpaktare besöka en expositionslokal under marknaden och hade sin
hund med sig. Då skildtvakten tillsade honom att han ej fick
taga hunden med sig, öfverlemnade han honom tills vidare i
soldatens vård. Vid sin återkomst märkte förpaktaren att han
hade förlorat sitt ur. Han bad nu vakten om tillåtelse att få
taga med sig sin hund, emedan han då helt säkert skulle få
reda på tjufven, om denne ännu var på marknaden.
Tillåtelsen meddelades, förpaktaren lät sin hund förstå att han hade
förlorat någonting och befallde honom söka reda derpå.
Hunden hade icke länge sprungit omkring, innan han kom tillbaka
och drog sin herre i rocken. Denne följde honom och såg
honom stanna bredvid en mycket välklädd herre, hvilken såg
sig omkring i alla butiker. Denne lemnade han icke mer,
hvarför förpaktaren för en polisbetjent anmälde sin misstanke. Den
förmente herrn blef arresterad, och man fann hos honom åtta
ur och tolf dosor, som alla voro stulna. Förpaktarens ur
igenkände hunden genast och uttryckte sin glädje genom språng
och starkt skällande.
Chirurgen Morand i Paris hade en vän, hvars hund brutit
af sig benet. Af tillgifvenhet för vännen tog han hunden till
sig och kurerade honom. Någon tid efter hans tillfrisknande
krafsade en hund på dörren till det rum, hvaruti Morand
arbetade. Han steg upp och öppnade, och den botade hunden
kom in i sällskap med en annan hund, som träffats af samma
olycka och som med stor möda släpade sig efter sin vägvisare.
Den förre lät genom smekningar herr Morand förstå hvad han
önskade, och chirurgen kurerade nu af beundran för hans
klokhet äfven hans kamrat.
I en icke mindre klar dager framstår hundens sinne och
förstånd uti följande af Göze berättade tilldragelse. En jägare
saknade en afton båda sina hundar, en pudel och en taxhund.
Sent på natten kom pudeln tillbaka, var mycket orolig, sprang
oupphörligt mot dörren och återvände tidigt den följande
morgonen på väg mot staden. Här mötte honom en herres kusk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
