Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en stor pudel, som var fader till den lille. Denne
springer gladt emot fadern och låter honom genom många tecken
förstå att han skulle följa med, hvilket slutligen äfven skedde.
Han springer nu förut mot ett berg till en kaninhåla, der den
lille kryper in och krafsar, men den store hjelper honom. Först
den följande morgonen kommo alla tre hundarne, de båda
pudlarne och den saknade taxhunden, under stormande skall
tillbaka till jägarens hem. Taxhunden hade genom ras blifvit
instängd i kaninhålan, den lille pudeln ville rädda honom, men
kände sig för svag dertill och hemtade den andre till hjelp. I
ett annat alldeles likadant fall blef husbonden genom gnissling
och tjut af hunden kallad till den genom jordras instängde
kamratens hjelp.
Det är samma vackra instinkt, som gör de berömde
hundarne på S:t Bernhard till så många menniskolifs räddare.
Öfver denna skyhöga alpkoloss leder, som bekant är, ett
redan sedan uråldriga tider begagnadt pass från Wallis till
Italien. I den ödsliga klippdalen, der redan vegetationens sista
spår hafva försvunnit, ligger den högsta menskliga boning i
Europa, den helige Bernhards kloster, 7548 fot öfver hafvet.
Här lefva tio till tolf fromma munkar, hvilkas enda
sysselsättning det är att utan betalning herbergera de resande och låta
dem vederfaras all möjlig hjelp. Under de åtta eller nio
månader af året, då vintern på dessa ogästvänliga höjder utöfvar
sitt o omtvistade herravälde och töcken, åskväder och snöfall
göra vägen särdeles farlig, ströfva dessa andlige eller deras
tjenare dagligen omkring för att uppsöka vilsekomna eller
rädda i snön nedsjunkna vandrare. Men deras
menniskovänliga afsigter skulle emellertid bära ringa frukter, om de dervid
icke understöddes af sina hundar, som med en underbar
säkerhet veta att finna den i snön begrafne vandrarens spår och
antingen gå ut ensamma eller medtagas af munkarne. Så snart
hunden vädrat upp en sådan olycklig, vänder han med pilsnabbt
lopp tillbaka till sin herre och tillkännagifver genom skällande,
hviftande med svansen och oroliga språng sin gjorda upptäckt.
Sedan vänder han om, ser sig dervid oupphörligt tillbaka, om
man också verkligen följer honom, och visar sin herre vägen
till det ställe, der den förolyckade ligger. Ofta hänger man
en liten flaska med bränvin eller andra stärkande drycker och
en korg med bröd omkring halsen på dessa hundar, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
