Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda dem till vederqvickelse åt en svag, uttröttad vandrare,
som icke kan komma längre.
Om en sådan hund, den raske Barry, berättar historien, att
han hela tolf år varit outtröttligt verksam och trogen i
mensklighetens tjenst och ensam under sitt lif räddat öfver fyrtio
menniskor. Den ifver, som han dervid ådagalade, var
utomordentlig. Åldrig lät han mana sig till sin tjenst. Så snart
himmelen öfverdrog sig med moln, töcken inställde sig eller de
farliga yrvädren visade sig i fjerran, kunde ingenting mera
qvarhålla honom i klostret. Han strök nu rastlöst och
skällande omkring och tröttnade aldrig, utan återvände gång på
gång till de farliga ställena för att se till, om han icke kunde
uppehålla en sjunkande eller framkrafsa en begrafven. Kunde
han icke sjelf hjelpa, återvände han genast med oerhörda språng
till klostret och hemtade hjelp. När ålderdomen lade sin
blytunga hand på honom, sände honom den vördige priorn till
Bern, der han fick åtnjuta en välförtjent hvila och efter sin
död uppställdes i museum. Måtte hans uppstoppade hud ännu
länge kunna motstå malens åverkan!
Äfven den ädle och ståtlige hästen utmärker sig ibland
djuren genom sina själsförmögenheter. Han lyder sin herres
vilja och förstår hans ord och vinkar. Han känner noga den
väg, som han en gång tillryggalagt, äfvensom det stall, hvaruti
han en gång fått foder, och bär sin ryttare under mörka
natten tillbaka till hans boning. Han är känslig för beröm och
klander och brinner af begär att besegra sin medtäflare på
rännarebanan. Modigt bär han sin ryttare i slagtningen,
såsom Jobs bok med oförliknelig kraft skildrar: "Han rifver
jorden och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den
väpnade. Han bespottar räddhågan och förfäras intet; och
flyr icke för svärd. Det ännu kogret emot honom skallrade,
och glimmade både glafven och sköld. Han skälfver och
rasar, och trampar jorden; och tror intet, att trumpeten ljuder.
När trumpeten fast klingar, säger han Huj; och känner lukten
af striden lång väg, förstarnes rop och fröjd."
Liksom elefanten i kraft och kroppstyngd öfverträffar allt,
hvad som andas på fasta landet, så intager han äfven genom
sin klokhet måhända det första rummet inom djurverlden.
Hans saktmod, läraktighet, punktliga lydnad och tillgifvenhet
för sin herre äro egenskaper, hvaruti han knappt står efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
