- Project Runeberg -  Gud i naturen /
446

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de ofta så långt framför honom, att man helt och hållet
förlorar dem ur sigte, men vända sedan lika blixtsnabbt tillbaka,
för att straxt derpå börja samma lek. Ofta kasta de sig upp
öfver vattenytan, liksom sprittande af öfverflödande lefnadslust.
Men äfven hafvets större däggdjur äro fulla af nyckfull
munterhet, och pottfiskarne tumla icke mindre lifligt omkring uti
Stilla oceanens ödsliga engder än den klassiske delfinen uti
Medelhafvets mångbefarna vågor. Ofta ser man delfinerna som
en ryttaresqvadron tåga fram i långa linier och med en dem
egendomlig undulatorisk rörelse samtidigt eller rytmiskt stiga
och sjunka. Mången gång hoppar väl äfven en af dem med laxens
springkraft några fot upp ur vattnet, liksom om han ville visa de
förvånade sjöfåglarne hela sin gigantiska storlek, under det
andra lodrätt upplyfta det oformliga hufvudet eller med fram och
åter svängande stjert piska hafvets yta, så att man skulle kunna
tro att den hvitskummande bränningen slår mot svarta klippor.

Lycklig och nöjd ryter valrossen, när han på den
isbetäckta klippan i en bugt vid Spetsbergen öfvergjutes af den
långt ned vid horisonten stående solens matta strålar och på
Orkadernas klippiga strand låter skälhunden hafsgrottorna
genljuda af sitt välbehagliga skällande läte.

Uppstiga vi från oceanens strand till Alpernas högsta
klipphällar, så fägnas vårt öga genom anblicken af de
oskyldigt lekande murmeldjuren eller finna vi tillfälle att beundra
alpgetternas öfvermodiga, låtsade strider. På de smalaste
klippkanter hoppa de muntra djuren i yrande lek, söka stöta ned
hvarandra med hornen, fingera ett angrepp på ett ställe, för
att blixtsnabbt störta sig på ett annat blottadt, och gäckas
med hvarandra uti lekande yra. Man må för öfrigt
genomvandra hela jorden, från de isbetäckta polerna till den
glödande eqvatorn eller från det evigt svallande hafvet till de
snöbeklädda högbergen — så skall man öfverallt finna att en
behaglig känsla och glad lefnadslust, än svallande i högre
vågor, än i behagligt lugn framflytande på tidens ström, para sig
med de vilda däggdjurens okufvade frihet. Äfven de måste väl
ofta under sjukdom, försakelse och förföljelse smaka på lidandets
kalk, som ingen för smärta och glädje känslig varelse kan
undgå; men vida oftare öppnar sig deras bröst till lugn eller lekande
njutning af ögonblicket, som ej grumlas af någon omsorg för
framtiden eller något minne af en lyckligare försvunnen tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free