Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet äfven tydligt och säkert från hvarandra skiljer de föremål,
som hafva utöfvat densamma.
Nästan på samma sätt som gasatomernas retning på
luktnerven är det äfven med retningen af flytande ämnen på
smaknerven. Denne utgår från ett annat ställe af hjernan och
begifver sig till tungan och gommen, der den utbreder sitt fina
nät. Här utöfva sedan vissa ämnen, så snart de hafva
förmåga att blifva flytande, en retning på nerven, som genast
meddelar hjernan de mottagna intrycken och derigenom
förskaffar läckergommen hans högsta njutningar.
Under det syn-, hörsel-, lukt- och smakförnimmelserna äro
underrättelser från den yttre verlden, hvilka hjernan alltid
blott erhåller från ett enda nervpar, som har sitt säte i
hufvudet, ligger känseln utbredd öfver alla delar af hela kroppen,
som för detta ändamål äfven är försedd med nervbildningar af
eget slag öfverallt i huden.
Till förmedling af känseln i ansigtet så väl som i
mun-och näshålan utgå, liksom vid de redan omnämnda sinnena,
två nervstammar direkt från hjernan och förgrena sig i
utomordentlig finhet öfver alla dess delar. Känselnervernas väg till
alla andra delar af kroppen går deremot genom ryggmärgen,
hvars bakre strängar eller hälfter de bilda, under det han sjelf
såsom ett tjockt tåg löper ned från hjernan genom ryggraden.
Genom hvarje ryggradskota, så väl halsens som ryggens,
utsänder nu ryggmärgen åt båda sidorna en nervstam, som
delar och förgrenar sig för att förse alla de närmast liggande
kroppsdelarne med sensitiva nervtrådar.
Der en fin känsel var mest nödvändig — såsom i
fingerspetsarne och ögonlocken, på tungan och fotsålorna —
förekomma de äfven i största antal, så att man på dessa ställen
kan upptäcka ända till fyrahundra känselkroppar på en
qvadratlinea — ett rum, som ej är mycket större än ett stort
senapskorn. Känselkropparne äro små, med loupen synbara
upphöjningar på ytan, och uti hvar och en af dem slutar en
fin nervtråd. Med hjelp af denna underbara apparat känna vi
på tungan ett fint hår, som vi ej så lätt skulle kunna se, och
på en slät yta upptäcka vi ofta ett litet korn lättare med de
trefvande fingrarne än med ögat.
Der en sådan känselns finhet var mindre behöflig eller
snarare skulle ländt till skada än fördel, äro äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
