- Project Runeberg -  Gud i naturen /
459

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Äfven uti ansigtets muskelapparat uttrycker sig den
väsendtliga olikheten mellan apan och menniskan. Hos denna
sednare består den af många sjelfständigt rörliga muskler,
hvilka just genom sin sjelfständighet vinna en stor förmåga
att gifva en snabb och trogen reflex af själens inre rörelser.
Hos apan förekomma deremot, utom ögats och munnens
tillslutare, hufvudsakligen blott tvänne starka muskelpartier, som
åstadkomma gnisslandet med tänderna. Från dessa båda
håller sig blott en muskel mera skiljd, hvars bestämmelse det är
att spetsa munnen. Sålunda förmår apan blott visa grimaser,
hvilka göra hennes minspel så vedervärdigt, under det deremot
de ädlaste känslor, de mångfaldigaste lidelser och
sinnesrörelser afspegla sig uti menniskans uttrycksfulla ansigte.

Sålunda se vi vårt slägte utmärka sig framför alla öfriga
skapade väsenden redan genom sin kroppsliga daning, men
ännu mera genom sin själs oändliga företräden. Djuret har
väl äfven till en viss grad — minne, förstånd, öfverläggning
och kombinationsförmåga, ja vinner till och med genom
instinkten förmåga att utföra många arbeten till en sådan
fullkomlighet och med en sådan osviklig säkerhet och lätthet, att
den mest konstfärdiga hand ej skulle kunna göra dem efter
— men huru långt står dock ej äfven det mest intelligenta
djur efter menniskan!

Hon allena sträfvar mot högre mål, hon allena bär inom
sig ett samvete, hon allena eger en medfödd moralisk lag, hon
allena förstår att mäta tid och rum efter i hennes själ djupt
inpräglade regler, hon allena länkar den ena sanningen till
den andra, bevarar sin vunna erfarenhet åt sina efterkommande
och uppstiger från det ena trappsteget till det andra på
vetandets trappa; hon allena höjer sig öfver materiens låga rike
och känner genom den själ, som bor inom henne, en högre
andeverlds tillvaro; hon allena har medvetande af att det efter
detta lifvet äfven finnes ett annat!

Och till hvad ändamål blefvo dessa eminenta
förmögenheter menniskan förlänade, till hvad ändamål fick hon, som ju
äfven dväljes på jorden, denna blick in uti ett sällare lif efter
detta? Skall hon blott inskränka sig till en djurisk existens
— så står hon ju långt efter djuret, ty med mindre möda
förstår detta att skaffa sig sin föda; insekten uppfyller alla sina
lefnadsbestämmelser med samma fullkomlighet som hon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free