Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onekligen ägde Ulfsparre en ej obetydlig litterär
talang. Hans framställningssätt smakar i någon mån af
tidens kurialstil, men detta ger blott en viss originell prägel
åt den lätta och ganska behagliga samtalston, som annars
i anteckningarna är förhärskande. Af hans uppgift, att han
ej haft tillfälle att korrigera sitt verk, synes framgå, att det
är skrifvet utan koncept. Med skäl kan i sådant fall på
hans författareskap tillämpas orden: currente calamo.
Pikturen är jämn, mycket fin och nitid, och ytterst få
ändringar och öfverstrykningar förekomma. Att vid så hög ålder
och med delvis förlamad kropp hafva varit i stånd till
ett sådant skriftställen kan rent af kallas beundransvärdt.
Ej blott genom hvad de gifva utan äfven genom hvad
de icke innehålla synas mig emellertid dessa
anteckningar hafva ett historiskt värde. Man skulle vänta, att
en person, som tagit så verksam del i regeringen under
en politiskt så upprörd tid som 1824—1840, skulle, när
han nedskref sina minnen därifrån, i främsta rummet
berättat om de då på dagordningen stående stora
frågornas behandling och därmed sammanhängande
partimotsatser, men det är endast liksom i förbigående han kommer
in på sådant. Hvad som egentligen intresserat honom är
personliga smådrag och af allmänna saker den yttre
formen för regeringsärendenas handläggning — med
afseende hvarpå hans framställning är synnerligt instruktiv —
samt interiörer ur förvaltningen och befordringsväsendet.
Det kan ju sägas, att hans afsikt ej var att skildra den
högre politiken, men just detta, att en man med så litet
intresse för denna kunde så länge vara regeringsmedlem,
torde få anses såsom ett svaghetssymtom i
regeringssystemet under Karl XIV Johans senare år. Karl Johan
själf ägde utan tvifvel betydande statsmannaegenskaper,
och om han rätt förstått de svenska förhållandena, skulle
antagligen mycket blifvit annorlunda, men nu var han
till följd af sin obekantskap med svenska språket
alltför mycket stängd inom en byråkratisk krets, hvilket med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
