Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom vill jag här berätta. Under hans regering
börjades alltid konseljerna klockan 10 förmiddagen. Konungen
var själf mycket precis, så att statsråden aldrig behöfde
vänta på honom; tvärtom hände det någon gång, att han
infunnit sig i
konseljrummet, innan någon af statsråden
ännu kommit dit. När klockan led emot tolf, syntes
konungen blifva litet orolig och fästade ofta sina blickar på en
i rummet befintlig bordstudsare. När sedan densamma slog
tolf, knackades på dörren till konselj rummet, och i och
med detsamma blef konungens utseende betydligt
lifligare. Protokollssekreteraren gick då och öppnade dörren
samt emottog ur den knackandes hand (en kammarhusar) en
tallrik, på hvilken stod ett glas med likör, omgifvet af
tre små smörgåsar och tre sockerbröd.
Protokollssekreteraren frambar tallriken till konungen, som med lifliga
blickar följde hvarje hans steg. Konungen tömde likörglaset
och tog en af de små smörgåsarna, stundom endast hälften
däraf, som han afskar med en på tallriken äfven befintlig
bordsknif; allt det öfriga lämnade han, och
protokollssekreteraren, som skulle återlämna tallriken till
kammarhusaren, lät sig emellan de dubbla dörrarna väl smaka det
konungen lämnat, så att kammarhusaren fick blott tomma
tallriken och glaset; men en gång hände det, att en af mina
kamrater, som för första gången skulle föra protokollet
och icke förut var underrättad om, att konungen brukade
taga sin likör i konseljen, väl öppnade dörren vid
knackningen och mottog tallriken af kammarhusaren, men
troende i sin enfald, att det icke gick an att framlämna den
till konungen, förrän han begärde den, satte den på ett
vid dörren stående bord. Konungen, som gladt sig åt sin
likör, blef mäkta vred och yttrade med bister ton och
blick på protokollssekreteraren: »Hvad nu karl? kan ni
icke begripa, att det är jag, som skall ha det
där? Kom
genast hit med tallriken!» Emellertid hade
protokollssekreterarens chef, den närvarande statssekreteraren, stigit upp,
tagit tallriken och’ framlämnat den till konungen, som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
