Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII, glad att på hvad sätt som helst komma från sitt
löfte, tyckte, att grefve Flemings råd var ypperligt, och
biföll det. Icke långt därefter dog borgmästaren, och
någon vidare fortsättning af den nådiga åtankan behöfde
lyckligtvis icke ifrågakomma.
En sak, som gjorde konung Karl XIII lycklig under
hela den tid, han hade kronprinsen Karl Johan vid sin
sida, var den ovanliga uppmärksamhet, som den senare
alltid vid hvarje tillfälle visade konungen. Häruti var
Karl Johan outtröttlig. De, som sågo honom tillsammans
med Karl XIII, visste att berätta, huru den förre aldrig
försummade något tillfälle att visa sin attention och sin
vördnad för konungen, och det var naturligt, att denne
skulle sätta så mycket mer värde därpå, som han
alldeles icke hade väntat sig detta, innan han fick lära känna
Karl Johan. Han hade föreställt sig Karl Johan såsom
en stolt krigare, obildad för sällskapslifvet, och därför
arbetat emot Bernadottes val till tronföljare, och nu fick
han i stället se en i högsta grad angenäm sällskapskarl,
snillrik med högst ovanliga umgängesgåfvor.
Den oförgätlige kronprinsen Karl August var ej mer.
Under en resa till rikets södra provinser hade han på
Kvidinge hed i Skåne fått en slagattack, hvarpå döden
hastigt följde. Hvarje svensk sörjde djupt. Kort var hans
tid här ibland oss, men redan hade han förstått att göra
sig i hög grad högaktad och älskad af alla dem, som
framför flärd föredrogo redbarhet och duglighet. En ny
tronföljare skulle väljas. För sådant ändamål voro
rikets
ständer samlade uti Örebro. Under det hemliga
utskottets ledamöter disputerade om hvilken de skulle hos
ständerna föreslå, föll det en liten löjtnant vid Upplands
regemente, friherre Otto Mömer, in, att en af kejsar
Na-poleons marskalkar, Bernadotte, prins af Ponte Corvo,
borde bli Sveriges konung. En kurir skulle afgå till Paris.
Friherre Mömer bad sin svåger, hofkanslern friherre
af [Wetterstedt, att få blifva denne kurir. Detta bifölls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
