Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin lärare. En timme om dagen skulle därtill användas,
men som konungen (!) genast fick regeringsbestyret om
hand och i följd
däraf ständigt var öfverhopad med folk,
som skulle tala vid honom, och han fann detta trefligare än
att bråka med det tröga svenska språkets instuderande,
så fick
Wallmark, när han uppkom för att fullgöra sitt
kall, vanligtvis det svar, att kronprinsen icke hade tid
utan var så sysselsatt med regeringsomsorger, att
lektionen uppsköts till nästa dag, och när samma förhållande
då vanligtvis inträffade, blef följden, att lektionerna
alldeles upphörde. Olyckan var, att de flesta af de personer,
som kronprinsen då nödgades hafva beröring med, kunde
åtminstone hjälpligt reda sig med fransyska språkets
talan*
de, så att han icke ovillkorligen behöfde tala svenska; om
detta icke hade varit förhållandet, så hade kronprinsen
med sitt goda och skarpa minne nog snart lärt sig språket
tillräckligt för att kunna reda sig. Jag nämnde, att de
flesta, med hvilka han kom i beröring, kunde tala franska
åtminstone hjälpligt. Detta var likväl icke förhållandet
med alla. Det fanns stundom sådana, som, då de skulle
tala franska, förblandade orden och därigenom kommo att
begagna uttryck, som inneburo helt annat än hvad de
ämnade säga. Detta föranledde vid sådana förhållanden
rätt löjliga qui pro quo, såsom till exempel följande. Under
början af Karl
Johans regering var Klintberg
statssekreterare för handels- och finansärendena. Han hade förut varit
kommerseråd och ganska skicklig och duglig såsom sådan
och ansågs därför också böra blifva en skicklig
statssekreterare för handels och finansärendena. Det felades honom
verkligen icke heller skicklighet på denna senare platsen,
men uti fransyska språkets talande var han icke särdeles
bevandrad. Han skulle föredraga i konseljen en
ansökoing
af en fattig änka efter en förtjänt ämbetsman om en
pension. Hon hade fyra full
växta, oförsörjda döttrar.
Klintberg föredrog ansökningen på följande sätt: »Sire,
c’est
une veuve, elle est si pauvre, elle demande une pension,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
