Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade loge för att se densamma. Han förstod naturligtvis
icke hvad som sades, men som han kunde snart sagdt hela
pjäsen utantill, så kunde han i alla fall tämligen följa
med Almlöfs spel, och det berättades, att han skall ha
förklarat sig mycket nöjd därmed, utom vid ett par tillfällen,
då han ansåg Almlöf icke hafva riktigt uppfattat rollen,
hvarför han dagen därpå hade skickat efter honom och
sagt honom, huru han tyckte det böra vara. Gången
därpå, då pjäsen uppfördes, for Karl Johan äfven dit och
såg med mycken tillfredsställelse, att Almlöf hade
iakttagit hans rättelser, hvilket hade till följd, att konungen
alltid sedermera vid förefallande tillfällen berömde och
gynnade honom.
Karl Johan var af ett häftigt temperament. Detta
märktes i synnerhet, när han först hitkom som kronprins.
Han var då mycket mera häftig och uppbrusande än
sedermera.
Hans häftighet försvann visserligen aldrig helt och
hållet, utan en god dosis däraf fanns alltid kvar så länge
han lefde, men han lyckades allt mer och mer att lägga
band på densamma. Den räckte aldrig länge, utan i
ögonblicket var den öfver, och hade han då under densamma
på något sätt förgått sig emot någon, så visste han alltid,
när denne därnäst träffades, att godtgöra detsamma, icke
medelst erkännande med ord, att han haft orätt, utan
genom sitt bemötande emot den ifrågavarande personen. Jag
skall längre fram berätta ett exempel härpå, som rörde
mig själf. Men märkvärdigt var det, att Karl Johan,
om jag undantager de första åren af hans regering, då
han uti konseljerna liksom utom desamma lät lynnet
uppbrusa, uti konseljerna hade makt öfver sin häftighet och
visade mycket lugn utan att låta märka minsta otålighet
vid de tillfällen, då han hos statssekreterare eller
statsråd mötte motsägelser, stundom, af mindre vana uti
franska språkets talande, med mindre höfliga eller artiga
ord framsagda, ehuru han inom sig var däröfver i mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
