Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja öfvervann han snart nog svårigheten, och det dröjde
icke länge, innan han blef tillräckligt hemmastadd i franska
språkets talande för att kunna fullkomligt reda sig vid
sina föredragningar hos konungen. Emellertid innan han
kom till denna punkt, inträffade stundom några
löjliga händelser, i följd däraf att Danckwardt ibland kom
att begagna franska ord, som betydde helt annat, än det
han ville uttrycka. Så till exempel, då konungen en dag
sade till Danckwardt, att han ville i friherrligt stånd
upphöja hofmarskalken Kantzow, yttrade Danckwardt:
»Mais Sire, il est indigne de celå.» Danckwardts mening
var att säga, det Kantzow icke hadie gjort sig förtjänt
däraf. Konungen, som icke insåg, att detta var Danckwardts
mening tog ordet indigne efter hvad det verkligen betydde
(ovärdig) och blef således mycket uppbragt, hvarpå en
dispyt började, som slutligen ledde till upptäckt af hvad
Danckwardt menade, då allt blef godt igen. Emellertid
hade statsrådet grefve Mörner, som varit borta på
permission och nu återkommit samt anmält sig till företräde
hos konungen, fått vänta i rummet utanför, till dess
dispyten var slut, då konungen sade till honom: »Förlåt,
herr grefve! Jag har låtit er vänta, men det är därför,
att jag har disputerat en hel timme med en duktig karl
endast om ett ord.»
Att två personer med så olika lynnen och sätt att
vara som Karl Johan och Danckwardt icke kunde
öfver-ensstämma var naturligt, och Danckwardt kunde således
aldrig blifva en angenäm person för konungen, men Karl
Johan var både för skarpsynt för att icke inse Danckwardts
stora förtjänst och duglighet på sin plats samt för rättvis
att icke sätta värde därpå; också yttrade konungen nästan
alltid vid de många tillfällen, då han talade med mig om
Danckwardt: »Det är en duktig karl; jag högaktar honom»,
men jag hörde honom aldrig, när det var fråga om
Danckwardt tillägga ett annat ord, som han vanligen brukade
nyttja, då det var fråga om någon behaglig person, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
