Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Klockan-]{+Klockan+} 4 samma eftermiddag fick jag en biljett från
kabi-nettskammarherren med befallning från konungen att
med*
hafva i konseljen handlingarna hörande till ett mål, som
några år förut var afgjordt. Sådana handlingar förvarades
aldrig hos statssekreteraren, utan så snart ett mål var
afgjordt och expedieradt, lämnades handlingarna
registra-torn, som förvarade dem några år, hvarefter de uppsändes
till riksarkivet. Jag hade således icke de ifrågavarande
handlingarna, utan jag skickade genast till registratorn för
att få dem. Han var icke i staden utan bodde på landet
ett stycke utom staden om somrarna och var endast
förmiddagarna inne i staden. Jag gick då upp i
registra-torns rum på expeditionen och skickade efter en smed,
som dyrkade upp alla därvarande skåp, uti hvilka
handlingar förvarades, men de ifrågavarande var jag icke i
stånd att påträffa. Jag begaf mig då upp till konungen,
lät anmäla mig, och inkommen fann jag honom stående
framför ett bord och sysselsatt att tvätta sina händer.
Utom honom var ingen i rummet mer än grefve E.
Le-wenhaupt, konungens enskilda biträde med skrifning och
annat, som kunde förefalla; om honom och hans
tjänstebefattning kommer jag framdeles att berätta mera. Jag
började, så snart jag inkommit, att anmäla, att jag icke
kunde efterkomma Hans Maj:ts befallning att medhafva
i konseljen de ifrågavarande handlingarna äfvensom
orsaken därtill. Konungen blef på ögonblicket i högsta grad
uppbragt, han stampade i golfvet och utfor i de mest bittra
termer; sade, att jag förmodligen icke ville taga fram
handlingarna, förrän jag hunnit förfalska dem, att han
skulle anbefalla justitiekanslern att aktionera både mig
och registratorn, och slutade med att säga: »Jag säger
er, att om ni icke har de där handlingarna med er, är
det sista gången ni har föredragit. Förstår ni?» Man
kan föreställa sig min förvåning, jag som ansåg saken
vara+} så enkel och alldeles inte af natur att föranleda
ett sådant uppträde. Jag svarade genast: »Då Sire, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
