Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-stannade-]{+stannade+} i rummet utanför, där grefve Gyllenborg med
mycken oro yttrade till grefve Rosenblad och mig: »Nu
förgår han sig visst därinne.» En stund därefter kom
Wirsén ut, till utseendet ganska lugn, och på
Gyllenborgs fråga: »Hur gick det?» svarade han: »Åh, jag bara
sade honom sanningen.»
(Härefter följer i manuskriptet berättelsen om författarens besök hos
Poppius och Sylvander, hvilka mottogo platserna. Poppius sade sig ej
hafva hört talas om att presidentplatsen i Kom. kol.
sknlle tillsättas, och
Sylvander sade, att han af
konnngen öfvertalats att mottaga platsen i Sveahofrätt.)
[-.Wirsén-]
{+[-.Wirsén-]
{+Wirsén+}+} var Karl Johan följaktig i tyska fälttåget
åren 1813 och 1814. samt hade då flerfaldiga uppdrag,
bland andra det att emottaga de engelska subsidierna och
ombesörja växelaffärerna därmed. Allmänt sades och
troddes den tiden, att han skött dessa affärer så, att han
därpå förvärfvat en ganska stor förmögenhet. Detta rykte
vederlädes väl sedermera därigenom, att han vid sin död
icke efterlämnade större förmögenhet, än som kunde
anses svara emot den, han erhållit med sin hustru, men det
Oaktadt+} var öfvertygelsen om den per nefas förvärfvade
rikedomen så inrotad, att jag hörde flera personer
påstå, att han varit nog klok att ställa till så, att det
skulle synas, som om han icke efterlämnade mera, men
att i framtiden skulle nog murklerna komma fram. När
jag skrifver detta äro 33 år passerade sedan hans död,
och ännu hafva de icke synts till eller af hörts; jag
tycker,+} att det vore tid på, att de visade sig,
om de verkligen
funnos.
Innan jag lämnar grefve Wirsén, vill jag berätta en
liten anekdot. Under 1824 års riksdag fanns på riddarhuset
en kammarherre von Quanten, hvilken i plena talade
mycket och välment, men sällan fanns det någon kärna i det
han sade. En dag hade han uppehållit ståndet länge
genom ett långt ickejsägande tal i det ämne, som var
föremål för diskussion. Sedan han ändtligen slutat, begärde
grefve Wirsén ordet, och med sitt vanliga lugn och allvar
yttrade han: »Det herr von Quanten nyss sagt var mer kvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
