- Project Runeberg -  Från Karl XIV Johans dagar : Historiska anteckningar /
83

(1907) [MARC] Author: Georg Ulfsparre With: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den friheten att förstöra min paraply på
herras rygg\
Därpå skyndade jag mig undan, men emellertid hade folk
samlats, och om någon ibland dem känt igen mig, så är det
allt troligt, att jag blir uppkallad till polisen, såsom vittne
åtminstone.» Jag ville göra Amell några föreställningar
öfver det opassande i hans uppförande, men dels kunde
jag icke tillbakahålla mitt skratt öfver det löjliga i hans
framställning af saken, och dels var han flera år äldre
än jag, och jag hade således litet svårt att moralisera
honom. Emellertid inträdde konungen, och konseljen
började.

Arnells lättsinne och hans bekymmerslöshet i affärer
hade slutligen den följden, att han blef bankrutt och måste,
när kreditorema ansatte honom, en vacker dag inkognito
begifva sig härifrån till Finland, där han bosatte sig
i Åbo, inrättade en boklåda, öfversatte böcker från flera
språk och bärgade sig mycket väl. Han kom äfven där
i stort anseende hos stadens invånare och deltog uti alla
kommunala inrättningar. Han slutade där sina dagar uti en
högt framskriden ålder. Innan han tog det partiet att
för alltid lämna Sverige, hade han för konungen
upptäckt sina derangerade affärer, och Karl Johan lofvade,
för att hjälpa honom, en ganska betydlig summa penningar,
om han därigenom skulle kunna rangera sig, men hans
kreditorer, som voro öfvertygade, att, om de icke gåfvo
efter utan yrkade få fullt ut, så skulle konungen, som
icke gärna ville mista honom, nog släppa till allt hvad
som behöfdes, vägrade allt ackord. Då begaf sig Arnell
af härifrån, och
kreditorerna fingo helt obetydligt, ty
den af konungen utlofvade summan föll icke ut, såsom
lofvad endast med förbehåll att
Arnell därigenom skulle
blifva fullkomligt hjälpt och fri från vidare
kr af från
fordringsägames sida; så blir ofta klokheten af snålheten
bedragen.

Någon mera nitisk och arbetsam ämbetsman än
Hart-mansdorff var har säkerligen sällan funnits. När han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gufkxjd/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free