Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1808 i juni månad, på samma gång som jag, tog
kansliexamen i Uppsala, var han endast 16 år och
3 månader
gammal; jag var ett år äldre, och det förargade mig
mycket den tiden, att någon vid yngre år än jag kunnat taga
den examen. Hartmansdorff engagerade sig sedan först
uti krigsexpeditionen men gick snart därifrån till
kolonialärendenas expedition. Hans flit och outtröttliga
arbetsamhet förskaffade konom snart flerehanda särskilda
uppdrag. Han blef bland annat sekreterare hos
riksståt-hållaren i Norge, grefve Sandels, men då han i många
saker hyste olika åsikter med sin chef, måste han lämna
denna befattning och återkom till Stockholm. Han blef
sedermera många år därefter statssekreterare för
ecklesiastikexpeditionen. I den egenskapen var han lika nitisk
och verksam som i allt hvad han företog sig, men hans
sätt att föredraga ärendena var torrt och för mycket
omständligt, hvilket i förening med en stark dosis envishet
gjorde honom på den platsen mindre behaglig för konungen.
Karl Johan passade därför på tillfället, att, då
hofkanslers-ämbetet blef ledigt, förordna Hartmansdorff att detsamma
tillsvidare förvalta, och domprosten doktor Heurlin
förordnades att under tiden bestrida statssekreterareämbetet.
Men nu blef saken ännu värre; till hofkanslersämbetet
hörde rättigheten att indraga tidningar, när hofkansleren
fann det nödigt, eller att låta anställa aktion mot
redaktören, om han ansåg det vara bättre. Nu hände
mycket ofta, att konungen och Hartmansdorff voro af olika
åsikter om hvilken af dessa bägge utvägar borde vidtagas,
när en tidning innehöll någonting, som ansågs
förgripligt; sålunda, när Hartmansdorff indrog en tidning, ville
konungen, att han i stället bort aktionera redaktören,
och tvärtom. Detta förorsakade naturligtvis ofta
trakasserier och ledsamheter mellan konungen och Hartmansdorff,
hvilket hade till följd, att denne senare tröttnade vid
hofkanslersbefattningen. En dag kom han till mig och sade,
att han hade beslutat att begära entledigande från hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
