Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geringen att mota rikets ständer, under det följande
förhållande ägde rum. Hartmansdorff var ordinarie
statssekreterare för ecklesiastikexpeditionen med full
statssekreterarelön men bestridde icke tjänsten, under det att Heurlin var
förordnad att förvalta ämbetet och därför uppbar såsom
arf-vode full statssekreterarelön; således utbetaltes från
statsverket två löner för en och samma tjänst. Häremot var
ingenting att anmärka, så länge Hartmansdorff var
tillförordnad hofkansler, ty hofkanslerslönen besparades då
i stället; äfvenså gick det an under den tid, som
Hartmansdorff förrättade landshöfdingetjänsten i Kalmar, men nu
hade detta upphört, och Hartmansdorff befann sig här på
stället, utan att något hinder förefanns för hans återinträde
i sin ordinarie tjänst, då det särskilda arfvodet åt Heurlin
icke vidare hade behöft utgå. Detta kunde likväl icke ske,
ty konungen ville icke blifva af med Heurlin. För att
nu af hjälpa detta, ville statsrådet, att Hartmansdorff skulle
utnämnas till ordinarie landshöfding i Kalmar län. Han
åter förklarade bestämdt, att han alldeles icke ville hafva
den platsen. Ytterligare försök att öf vert ala honom gjordes
af statsrådet friherre von Schulzenheim, hvilken, i
förlitande på sin gamla vänskap med Hartmansdorff, hoppades
att kunna lyckas däruti; men han återkom till det
församlade statsrådet med samma svar. Då tog h. exc. friherre
Stiern-eld humör och yttrade, att eftersom Hartmansdorff på det
sättet krånglade, så skulle han (Stierneld) i aftonens
konselj bedja konungen entlediga honom från
statssekreterareämbetet. Jag fäste friherre Stiernelds uppmärksamhet på
att det icke gärna gick an, eftersom grundlagen stadgade,
att när konungen entledigade en ämbetsman med
förtroendesyssla från ämbetet, utan att denne därom gjort ansökning,
så skulle skälen därtill anföras och sättas i protokollet, och
jag förmodade, att det här angifna skälet, att
Hartmansdorff nämligen icke ville låta nämna sig till landshöfding,
icke skulle taga sig rätt väl ut i protokollet. Därmed
stannade saken in statu quo så länge. Emellertid fortgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
