Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofrättens dom den högsta straffbestämmelsen eller tre
års fästning. Orsaken härtill förespeglades vara, att det
var af vikt för vederbörande, att Crusenstolpe vore
af-lägsnad från den stundande riksdagen, som skulle börjas
1840, och därtill erfordrades tre års frånvaro. Emellertid
var opinionen den, att hela tillställningen var en förföljelse
mot Crusenstolpe, och pöbeln hade därför den 19 juni
1838, då hofrätten skulle afsäga domen för öppna dörrar,
samlat sig till icke obetydligt antal dels utanför
hofrättens lokal och dels i trapporna och förmaket samt
hotade att bortföra Crusenstolpe för att hindra hans
arresterande. Detta blef lyckligtvis icke af, utan auktoriteterna
lyckades skingra folkmassan, och Crusenstolpe fördes i
hyrvagn till stadshushäktet. Men på aftonen samma dag
var det, som pöbeln skockades tillsammans utanför
justitie-kanslern Nermans bostad och sönderslogo fönsterna, hvilket
var början till de oroligheter, som den sommaren föreföllo
inom hufvudstaden.
Crusenstolpe hade en månads tid för besvärs anförande
öfver hofrättens dom, ifall han ville sig däraf begagna,
Den 20 juli var denna månaden slut, och som han icke
hade brytt sig om att klaga, så blef han natten emellan den
20 och 21 juli af förd till Vaxholms fästning. Där mådde
hån ganska väl, hade särskild kost och fick emottaga
besök (se bilaga n:r 2) samt skrifva. Hans fru begärde
och erhöll tillstånd att vara hos honom. Efter de tre
årens slut återkom han till Stockholm fet och frodig.
Sedermera har han sysselsatt sig här med
skriftställen och
som tidningsreferent. Det tycks emellertid, som hans förr
så pikanta stil skulle afmattas allt mer och mer.
Innan jag lämnar Crusenstolpe, vill jag omnämna ett
bevis på omöjligheten för honom att äfven i allvarsamma
saker låta bli att skämta. Hans affärer blefvo
Oaktadt
allt hans bemödande att rangera dem så dåliga och hans
skulder så tryckande, att han fann sig nödsakad att göra
cession. Uti
själfva cessionsansökningen, som han ingaf till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
