Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-af-]{+
af+} görandet [-af+} frågan.
Si snart Danckwardt gått,
skickade kkmungen efter Sparren och frågade honom, huru
kan
kunde hafva så liten känsla för regementets heder
och
anseende, att han ville eftergifva en rättighet, som
regementets chef hade framför alla andra regementschef erna i
staden, att kostnadsfritt få bebo en
af de bäst och vackrast
belägna våningar i hufvudstaden, och att om han ville
efterskänka den för sig, så hade han icke rättighet att göra
det för sina efterträdare; konungen befallde honom
därför att till Danckwardt aflämna ett skriftligt yttrande,
däruti han förklarar sig icke kunna för sin del
medgifva
bifall till ansökningen. Sparren skref, såsom konungen
befallt, och lämnade till Danckwardt sitt yttrande i den
anda, som Karl Johan ville hafva det. Danckwardt,
som
icke visste hvad som förefallit emellan konungen och
Sparren, utan väntade sig att få läsa den senares tillstyrkande af
bifall till saken, blef högeligen förundrad, då han började
läsa, och sade: »Hvad är detta, min käre Sixten; det
är ju tvärtemot hvad du sagt mig muntligen.» Sparre:
»Ja ser du, när jag sade dig, att jag
var för saken
och gärna gick in därpå, hade jag ännu icke talat vid
konungen i ämnet; nu har detta skett, och H. Maj:t har
en fason att ofta se sakerna på helt annat sätt än b&de
du och jag. Har du aldrig kommit underfund därmed ? Vid
detta tillfälle tyckte han, att jag borde vägra mitt bifall
och befallde mig skrifva så, som jag nu gjort; att jag alltid
gör hvad konungen befaller, det vet du.» När Danckwardt
sedermera åter föredrog saken för konungen, blef den
naturligtvis afslagen på grund af dåvarande sekundchefens
vägran att gå in därpå.
Ännu en anekdot om friherre Sixten Sparre. När
assessor Crusenstolpe hade blifvit tilltalad för
tryckfri-hetsbrott, på sätt jag förut nämnt, och målet hunnit
till den punkt, att jurymännen skulle väljas, frågade
Crusenstolpe Sparren, huruvida han skulle fälla honom, ifall
han valde honom till en af dem. Sparren frågade då
£öx$t,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
