Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-fronom.-]{+[-fronom.-]{+honom.+}+} De stunder
pi dygnet, då grefve Brahe icke
utgjorde konungens sällskap, voro ganska få; det var
endast, då den förres ämbetsförrättningar fordrade hans
närvaro på annat håll, eller då konungen höll konselj eller
gaf företräde åt andra. Det var först, sedan natten långt
framskridit, som grefve Brahe lämnade konungen för att
själf få njuta af en i hög grad behöflig hvila. Den tiden,
då hans moder, grefvinnan Brahe, född Koskull,
vistades*
i staden, såg man hvarje dag omkring klockan 3 e. m.
grefve Brahe gående uppåt Drottninggatan för att hälsa
på modern, för hvilken han hyste den oinskränktaste
vördnad och sonliga tillgifvenhet; hon var likväl endast
styf-moder till honom. Hon visste också att sätta värde
på.
dessa hans känslor för henne, och aldrig kunde en riktig
moder ådagalägga mera kärlek och tillgifvenhet för en
son, än hon gjorde för denne sin styfson. Karl Johan
dog, och från den dagen hade grefve Brahe aldrig mera
någon hälsans dag, kraften var bruten; han aftynade med
hvarje dag allt mer och mer, bedjande Gud att han snart
måtte få komma efter och träffa den hädangångne vännen i
en bättre värld. Detta inträffade äfven tre månader efter
salig konungens död. Under dessa tre månader såg man
grefve Brahe dagligen, så länge han kunde gå ut och icke
af sjukdom därifrån afhölls, begifva sig till
Riddarholms-kyrkan, där han då nedsteg i grafkoret och,
knäböjande
vid Karl Johans kista, gjorde bön.
Men det är tid att återkomma till
ambassadkaval-jererna. Den ene var, som redan nämndt är, grefve Brahe;
de öfriga voro friherre von Essen, son till h. exc.
ambassadören; han hade icke faderns stolta imponerande figur,
men han hade ett reguljärt, vackert ansikte och var fait au
tour, som man säger; vidare friherre David Stjerncrona
och+} Axel von Arbin, bägge utmärkt väl växta och af
det mest fördelaktiga utseende. Friherre Stjerncrona var
hofvets och le beau mondes förste dansör, aldrig af någon,
upphunnen uti elegans och sätt att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
