Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, kunde göra, utan därtill erfordrades en person,
hvilken som militär varit van att befalla och göra sig åtlydd.
Danckwardt åter ansåg det vara af lika mycken vikt,
att de civila ärendena sköttes väl och att landshöfdingen
förstod sig därpå, så att han icke komme att helt och hållet
vara beroende af sekreteraren och kamreraren utan kunde
hafva tillsyn å att dessa fullgjorde sina göromål
ordentligt och riktigt, hvilket en landshöfding, som endast varit
militär, omöjligt kunde förstå eller göra, då han, i
okunnighet om författningars innehåll, icke vore i stånd att
bedöma riktigheten af de andras åtgärder, och hvad
vid-komme ordningen i länet och tillsynen å
kronobetjäningen,
så trodde Danckwardt, att det fanns civila tjänstemän, som
hade nog fasthet i karaktären och energi för att kunna göra
sig åtlydda i detta afseende likasåväl som militärer, och
det vore endast sådana civila tjänstemän, som borde väljas
och utnämnas till landshöfdingar. Uti konseljen voro de
flesta ledamöterna af Danckwardts tanka, och således
uppstod alltid diskussioner, mer eller mindre lifliga, så snart
en landshöfdingplats skulle tillsättas. En gång
framkastade konungen för att slippa dessa ständigt
återkommande dispyter den idén, att man skulle stadga som princip,
att alla gränslän skulle tillsättas med landshöfdingar, som
varit militärer, enär dessa län voro mest utsatta för anfall
af fiender i händelse af krig, och att de inre länen skulle
förses med landshöfdingar från det civila ståndet, men
denna idé kom aldrig till beslut och efterföljd.
En händelse, som skulle kunna tala för riktigheten
af Danckwardts åsikt framför konungens, såvida ett eller
annat fall kunde tjäna till bevis för en hel princip, var
följande. Under ett af Karl Johans första regeringsår blef
en högre militär utnämnd till landshöfding. Då han
anmälde sig hos vederbörande tjänsteman i
kammarexpeditionen för att lösa fullmakten, frågade han denne: »Var så
god och säg mig, hvilka författningar jag bör studera, för
att få veta hvad som tillhör en landshöfding att göra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
