Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fort, och vid hvarje måls slut yttrade han då oftast:
»Gillat statsrådets mening.» Var åter lynnet dåligt och
vresigt, då var ingenting i lag, utan sedan föredraganden
yttrat sitt och statsrådets tillstyrkande, fick man ofta
till svar: »Det vill jag icke!» och därpå dikterades
beslut, som merendels icke voro sådana, att de kunde
få passera. Vid sådana tillfällen hade jag för taktik att,
såvida målet icke var af den beskaffenhet, att dess
afgö-rande ovillkorligt måste ske då genast, anhålla hos
konungen, att han täcktes uppskjuta detsamma. Detta var
Karl Johan nästan aldrig emot utan svarade gärna sitt
»uppskjutet!» och sedan passade jag på, då han under
nästa eller någon annan föredragning var vid godt lynne,
att komma fram med det uppskjutna målet, som då gick
igenom utan eller åtminstone med ringa svårighet.
Stundom hände det, att han satt och tänkte på helt annat än
på min föredragning, och då fick jag, så snart jag slutat
målet och afvaktade hans beslut, i stället höra: »Tag om!»
Jag började då om igen men ofta för lika ouppmärksamma
öron, hvarpå ett nytt: »Tag om!» följde, och slutligen
kom det efterlängtade ordet: »Gillat statsrådets
mening». Uti de biljetter, jag skref till kammarherren för att
anmäla, att jag var färdig till föredragning, utsatte jag
alltid mycket kort tid för densamma, till exempel en
half timma, stundom endast en kvart, aldrig öfver tre
kvarts timma, ty jag visste, att ju kortare tiden var,
ju välkomnare blef man, och det betydde ingenting, om
det drog ut öfver den utsatta tiden aldrig så länge,
hvilket nästan alltid var fallet. Såsom ett bevis, huru
angeläget konungen ansåg det vara, att man uti biljetter till
kammarherren utsatte, huru lång tid man behöfde, ehuru,
som sagdt är, det tjänade till ingenting, vill jag nämna,
att jag en gång hade glömt det; genast fick jag en biljett
med befallning att utsätta, huru lång tid jag behöfde för
min föredragning, emedan Hans Maj:t dessförinnan icke
kunde bestämma tiden, då jag borde infinna mig. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
