- Project Runeberg -  Från Karl XIV Johans dagar : Historiska anteckningar /
207

(1907) [MARC] Author: Georg Ulfsparre With: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den tillfredsställelsen, att mitt förslag hade gifvit
anledning till det beslut, som fattades. Nu hoppades jag, att hela
krånglet skulle vara slut, och gick i den förhoppningen
upp till konungen, för hvilken jag berättade, att bolaget
fått den önskade ersättningen. Konungen frågade mig, hvem
som betalt de 7,000 rdr banko. Jag svarade, att jag icke
visste det, jag hade af bolagets disponent endast fått den
underrättelsen, att saken var uppgjord. Konungen
fortfor: »Det är min son, jag är säker på det. Men det är också
hans fel, och för öfrigt är Oskar rikare än jag.» Jag
framlade därpå den nya ritningen med anhållan, att Hans
Maj:t täcktes med sin påskrift gilla densamma. Till min
stora förvåning, som trodde, att icke något vidare
hinder skulle uppstå, svarade konungen: »Nej, jag
undertecknar ej.» Jag måste gå med oförrättadt ärende. Samma
afton var det konselj. Jag framtog då åter ritningen
med anhållan om konungens fastställelse. Jag hade
hoppats på att få understöd af statsråden, men de tego som
muren och lämnade mig ensam att strida med konungen.
Det var den ledsammaste stund jag tillbringat i någon,
konselj: konungen, i hög grad uppbragt som alltid, så
snart det var fråga om basarbyggnaden, och jag, som icke
kunde utan i yttersta nödfall gifva vika, emedan jag
fruktade, att bolaget skulle åter börja bygga efter gamla
ritningen, om det icke [finge] den nya fastställd. Slutligen
lyckades det mig att få konungen så långt, att han förklarade
sig vilja fastställa ritningen med villkor, att byggnadens
höjd från marken upp till yttersta spetsen af takåsen icke
finge öfverstiga 9 alnar; detta skulle intagas i
protokollet för dagen, hvilket äfven skedde, och jag skref äfven

själfva ritningen detta villkor, men då jag därefter
åter framlade ritningen för konungen för att få dess namn
därpå, fick jag åter det ledsamma svaret: »Nej, jag
undertecknar icke!» Att den aftonen vidare yrka därpå hade
varit förgäfves; jag återtog således ritningen och gick hem
trött och uppledsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gufkxjd/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free