Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hållet sanningslös. Till någon del tillfredsställde väl
grefve Posses visade ovilja mot artikeln och hans
beredvillighet att genast och i de mest bestämda termer införa
ett sådant förklarande i tidningen konungen men icke
helt och hållet, utan Karl Johan bibehöll allt sedan ett
visst misstroende mot grefve Posse. Han misstänkte alltid,
att grefve Posse ville söka popularitet på hans bekostnad.
Följden blef, att Posse, som märkte, att han icke hade
något inflytande på konungen, utan tvärtom att det ofta
icke behöfdes mera än att han, Posse, yttrade en åsikt
för att konungen skulle fatta en annan, beslöt att taga
afsked, hvilket han äfven verkställde. Sedermera blef han
under konung Oskars regering åter utnämnd till
justitie-statsminister och äfven till riksmarskalk, men det dröjde
icke länge, förrän han i anseende till sjuklighet nödgades
taga afsked och sätta sig i ro och lugn, hvaraf han likväl
icke fick länge njuta; döden kom snart och tog honom
bort till en bättre värld.
På rikets ständers bord hvilade sedan föregående
riksdagen till afgörande ett förslag till en förändrad
organisation af statsrådet. Ett af de första ärenden, som vid
1840 års riksdag skulle förekomma till antagande eller
förkastande, var detta förslag. När det riksdagen förut
diskuterades, var det med knapp pluralitet, som det blef
antaget till hvilande. Under tiden, som sedan förflöt, fick
det allt mer och mer opinionen för sig, så att, när det
nu af gjordes, skedde det med en exempellös majoritet af
röster, så till exempel hos ridderskapet och adeln
voterade 413 röster för och endast 19 emot förslaget. Hos
de öfriga stånden var äfven pluraliteten stor, ehuru jag
icke nu påminner mig siffrorna. Sedan rikets ständers
beslut i saken till Kungl. Maj.t inkommit, dröjde det,
innan konungen företog det till sanktion. Han trodde
icke att det skulle medföra särdeles nytta för
fäderneslandet; han var likväl icke emot detsamma men ville,
innan han sanktionerade det, att rikets ständer skulle först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
