Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot hade icke varit i tjänst inalles mer än 15 år
och
innehade på långt när icke den ålder, som erfordrades
för att vara berättigad till erhållande af pension. På
grund af dessa förhållanden begärde konungen uti
skrif-velse till ständerna full pension, 4,500 rdr banko, för
friherre Åkerhjelm men endast hälften eller 2,250 rdr för
grefve Hård. Rikets ständer hade fått den öfvertygelsen,
att den förre uti konseljen varit en så kallad
ja-herrey
som alltid förenade sig med konungen och aldrig vågat
yttra något för att få honom från sådana beslut, som
voro skadliga, äfven om han själf hade den öfvertygelsen,
och att däremot grefve Hård fallit i onåd därför, att
han ofta motsagt konungen, hvarför han också den sista
tiden, på sätt jag förut nämnt, icke deltagit uti
konseljerna. På grund häraf och för att dymedelst göra en
demonstration emot konungen afslogo ständerna all pension
för friherre Åkerhjelm men biföllo en sådan till det begärda
beloppet åt grefve Hård. Nu var likväl förhållandet,
att ingen af statsrådets dåvarande ledamöter inom
konseljen motsade konungen så ofta som friherre Åkerhjelm, men
han gjorde det alltid i sådana termer, att konungen
aldrig fann sig däraf stött, då däremot grefve Hård, som
saknade friherre Åkerhjelms lättjhet att tala franska, sällan
yttrade sig i konseljen.
Såsom ett ytterligare bevis, att rättvisa och
billighet icke gjorde sig gällande uti rikets ständers beslut vid
den riksdagen, vill jag nämna följande.
Genom den beslutade förändringen indrogos helt och
hållet statssekreterareämbetena. Det hade alltid varit
brukligt, att när ett ämbete eller tjänst indrogs, fick
innehafvaren, om han hade fullmakt på ämbetet eller
tjänsten, alltid
&åsom pension på indragningsstaten i sin
öfriga lifstid, eller åtminstone intill dess han erhölle någon
annan tjänst med däremot svarande lön, uppbära ett
belopp,
lika stort som lönen vid det indragna ämbetet eller tjänsten,
enär han utan eget förvållande mistat den
inkomsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
