Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i all synnerhet föga sympatisk mot den främmande
kvartetten, som talade dålig engelska. Allt vad man
om dessa främlingar för övrigt hade sig bekant på
ångaren var, att två skulle av i Port Said vid
inloppet till Suezkanalen, och de andra två i Canton, där
de skulle få veta, om de skulle vidare med upp till
Shanghai eller ej — allt saker, som för övrigt inte
intresserade åtminstone vår unge resenär Kurt
Lagerberg det minsta, men inom kort skulle göra det så
mycket mer.
Så mycket kom Kurt snart underfund med,
nämligen att hans tidigare drömmar om sjömanslivet, mest
byggda på en lång rad nog så spännande
sjömansäventyr i spännande böcker, fingo en helt annan
utformning inför den torra verkligheten. — Allt blev
nu ett oändligt enahanda, som sjömanslivet ju också
merendels gestaltar sig på en ångare. Han började till
och med frukta, att det inte heller på ett segelförande
fartyg vore stort bättre. Kanske under stormar och
nära hotande bränningar? Och i fall att man råkade
ut för pirater förstås — om det ännu existerade några
sjörövare. Nog var havet vackert, och nog gav det
för Kurt oanade färgspel, synnerligast då man kom
genom Gibraltar sund och in i det blånande
Medelhavet. Sjögång hade man också haft, mest utanför den
spanska atlantkusten.
Mrs Willner hade där blivit sjösjuk och visade
sig inte vid måltiderna på ett par dygn. Nästan lika
länge höllo sig de båda unga damerna — annars både
glada och hurtiga flickor — undan från matsalong
och däck. De hade fullt upp att göra med att se om
den sjösjuka. De båda utländska damerna, båda från
Paris, höllo sig också osynliga ett par dygn. Deras
män — om det nu var deras män — fördrevo tiden
mellan måltiderna med kortspel, men tycktes
därunder inte säga varandra några artigheter. Den ene fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
