Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla staden med dess mest på pålar byggda krypin,
omgivande de av européer, mest fransmän, bebodda
bättre husen, där kunde nog några dristiga sällar ha
varit framme för att om inte annat med sitt rov
försvinna över det långa ödsliga näset fram till
Mensale-sjön och sedan vidare in i nedre Egypten.
Kurt Lagerberg lyssnade med spänd
uppmärksamhet till vad som således blev sagt och som vidare
utvecklades, sedan majoren och Cantons kapten sällat
sig till den upprörda gruppen. Tillsvidare kunde det
naturligtvis inte bli tal om att fortsätta resan nästan
omedelbart efter den nu när som helst klarade
lossningen. Men längre än över natten, som snart
stundade, kunde det från mr Sharks sida inte bli tal
om att fördröja avfärden, och de bland resenärerna
som följande morgon inte kunde följa med Canton,
fingo sedan se sig om efter andra
kommunikationsmedel.
Konsuln visste sig rakt ingen råd, men att lämna
Port Said utan att ha med sig dottern, kunde minst
av allt falla honom in. Det närmaste man hade att
göra var, dels att ytterligare höra sig för hos Graham
Brothers, dels att uppbåda polisen både i hamnen
och i staden, dels att även anmäla fallet för på
platsen varande engelska konsulat. I lyckligaste fall
kunde det ju också vara så, att flickan gått vilse och att
hon kanske snart nog åter skulle komma till rätta.
Men ju längre tiden skred, och sedan mörkret fallit på,
bleknade detta hopp allt mera, då nu nästan varenda
man ombord tagit upp letandet, men en efter en
återkommit med oförrättat ärende. Snart var det ingen,
som väntade sig att åtminstone denna dag få återse
sällskapets säkert behagligaste medlem.
En fanns dock som inte lät sig nöja med detta,
och denne var vår unge Kurt. Visserligen hade han
aldrig varit någon s. k. jazzgosse och högst obetydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
